Sådan förälder sådan barn | Isabella Löwengrips blogg

Något som jag lägger stor vikt vid med Sally och Gillis är mitt tonläge till dom. Att aldrig låta sur, grinig och ryta till. Det är lättare sagt än gjort och det är klart att man brister. Men fördelen med att ha barnen på halvtid är att saknaden har gjort att man orkar mer. Det värsta jag vet är gnälliga och sura barn och ska jag fostra dom att inte vara så handlar det om hur jag är. Jag försöker i den mån jag kan att alltid vara vänlig, positiv och lösningsorienterad med dom. Inte sura till om påklädnings-processen tar för lång tid, juice-glas nummer två spills ut inom loppet av tre minuter eller skrika att dom ska vara tystare. Det är ju inget som är konstruktivt. För min del handlar det inte om att vara en supermamma, jag beter mig bara som jag önskar att de är mot mig och andra.

Det ÄR lättare när man är själv med dom. Det tåls att upprepas tusen gånger om. Jag har betydligt bättre tålamod på egen hand än tidigare när jag var gift, för då visste jag att jag alltid kunna "lämna över" till Odd om jag närmade mig bristningsgränsen. Just vid nattningarna tidigare kunde jag bli otrevlig när allt tog tid, idag händer det aldrig. Istället har jag ork att sätta mig in i deras värld och hur en nattning skulle vara. Lugn och lite småprat och sedan få somna in med vetskapen att jag sitter där utan stress, (jag tar ju då tag i en meter-lång mail så det är ingen stress precis).

När vi vaknade imorse hos Robin och Matilda var det ett stormigt hav utanför fönstret. Så pampigt! Vi gjorde frukost, och lekte en massor. När det var lunchdags satte vi oss i bilen och körde hemåt. Det var dock rejält med regn så istället för 2,5 timma till Lidingö tog det fyra timmar. Barnen var otroligt duktiga och fick önska lunch och fika...

Sally var sugen på korv så det fick de bli på Circle K. Kaffe och smörgås till mig. Sedan delade vi på lite marabou. Det var väldigt mysigt hela stunden trots att vi satt på en mack. När vi satte oss i bilen igen lyssnade vi på Lotta på Bråkmakargatan. Jag trodde aldrig att fyra timmar själv med två små i bilen skulle gå så smidigt. Jag vill ju kunna bila runt i sommar och nu är jag övertygad om att jag fixar det själv.

Heja!