Rotsidan och en ny vänskap | Isabella Löwengrips blogg

Alltså wow! Idag besökte vi Rotsidan i Nordingrå. Vi har hört att man verkligen måste besöka det om man är här. Och dom som säger det har alldeles rätt! Det var så häftigt. Man går igenom en skog och när man kommer till havet så är det breda klippor som vatten väller över i stora vågor. Det var så vackert.

Vi alla satt länge och bara beundrade miljön.

Det stänkte upp med en enorm kraft.

Vi hade tänkt att bada när vi kom dit men det kändes som en väldigt dum idé. För barnen är det bara idiotiskt och jag har inte direkt så roliga minnen av vågor. Men det var vackert att titta på.

Solen sken upp ordentligt på eftermiddagen så vi la oss på stenarna (högt upp där det inte fanns någon risk för att bli blöt) och somnade (!). Eller Paul fotade men vi andra gjorde det. Så mysigt.

Vi hade också med oss lunch som vi åt på plats. Vi hade köpt polarbröd med potatissallad och rostbiff. Till fika blev det dammsugare.

När vi körde tillbaka mot Norrfällsviken så åkte vi förbi den 82:åriga mannen som vi träffade igår. Han hade nämnt sin adress igår och sa att vi kunde komma förbi när vi ville så då gjorde vi det. Han var hemma och vi tog en fika. Barnen är SÅ förtjusta i honom. Han leker och skojar hela tiden. Han är precis som en äldre version av Paul och min egna pappa. Ung i sättet. Vi ville inte skiljas åt så vi frågade om han ville hänga med ut på middag. Och det ville han! Vi åt på samma pizzaställe som igår för det låg bara 5 minuter bort. Det blev en kväll med konstant skratt.

Han kände naturligtvis inte till "vem jag är" (åh så töntigt det är att skriva så, men ni fattar). Men det kom fram en kvinna till bordet som kände honom som sa "Men, herregud, varför sitter du med henne? Så himla roligt och oväntat!". Då fick jag berätta hela mitt namn och då ringde en klocka hos honom. Jag blir alltid obekväm när det sker för att jag är rädd för att folk ska tycka att situationen blir annorlunda. Vissa människor känner lite utav en distans till "kändisar".

Svårt att förklara utan att låta helknäpp och dryg.

Men jag menar inte så.

Men hur som helst. Kvällen blev otroligt lyckad och vi blev så glada över vårt möte. Barnen ville ge en varsin kram när vi skiljdes åt och vi bytte nummer. Om vi inte ses igen så kommer jag att minnas honom med värme. Fina människa.