Roller i en relation | Isabella Löwengrips blogg

Jag har fått en del kritik eller snarare frågor kring att jag verkar göra mest sysslor här hemma. Och det är sant, jag har hamnat i en kvinnoroll men jag ser inte riktigt det ojämställda i det.

Men såhär, hade jag inte planerat handlingen så hade det inte funnits mjölk, gott bröd, tandkräm eller toalettpapper hemma. Paul skulle aldrig tänka tanken på att fundera över hur många rullar som är kvar för att räcka till tre toaletter. Jag är som en örn här hemma som liksom flyger omkring och blickar ner på allt i hemmet och scannar igenom vad som saknas.

Varje söndag så lägger jag en större matbeställning med hemleverans och då har jag gjort en lista under veckan på vad som kan vara bra att köpa hem plus nya recept som jag vill testa. Det är jättekul!

Jag lagar all mat (Paul brukar göra frukost till alla på helgerna för jag sover längre) och oftast är det jag som städar undan. Det är de nog det enda momentet som jag kan surna till över (om det inte är så att jag vill lyssna på min ljudbok i fred samtidigt). Men jag har nyligen lärt mig att det bästa sättet att få Paul att städa är att jag bara går. Jag lämnar köket och så kommer jag inte tillbaka! Majoriteten av gångerna är köket faktiskt fint på morgonen. Men det tog några gånger innan han skulle förstå att jag faktiskt inte kom tillbaka. Dom mornarna var köket inte speciellt mysigt...

MEN skulle jag däremot klaga och säga till Paul "Hallå, du får faktiskt också hjälpa till här efter middagen". Då muttras det från hans håll "Jag har faktiskt gjort X och Y".

Det heter ju en kvinnas list av en anledning....

På måndag så sätts denna fina tavla upp! Ljusstaken är ifrån Paradis Verkstaden på Öland, vasen har Paul gjort och syrenerna från trädgården.

Men anledningen till att jag trivs i min roll (jag gillar att tvätta också för då har jag koll på barnens kläder, annars försvinner allt) är att Paul sysslor är fruktansvärt tråkiga så jag skulle ALDRIG byta. Bilarna behöver spolas av regelbundet, allt fix med poolen tar oändligt mycket tid, Paul åker till sopsorteringen och gör tråkiga ärenden. Sedan tar han alla obekväma samtal, typ med försäkringsbolag och sånt som jag är allergisk mot. Däremot så är vi väldigt lika med allt som rör barnen. Han har nog hämtat/lämnat fler gånger än vad jag har. Han ställer alltid upp, oavsett.

Så jag skulle säga att vi har en väldigt bra balans hemma. Alla är nöjda.

Just det, jag började tänka på en sak innan jag fällde upp min datorskärm. När Paul och jag åt middag ikväll så började vi justera morgondagen med att flytta på möten så att vi kan äta lunch ihop. Är inte det fint? Vi har umgåtts varje sekund denna dag och ändå så känns lunchen imorgon så viktig att vi vill prioritera den.

Det är väl kärlek om något?