Prank och medmänsklighet | Isabella Löwengrips blogg

Jag gjorde ett jätteroligt prank (bus) på Paul igår. Jag la in en oanvänd toalettborste i diskmaskinen. Sedan ropade jag på Paul och frågade om han kunde hjälpa mig för att underdelen hade fastnat. Diskmaskinen är så gammal och krånglar jämt så det blev en trovärdig lögn.

Paul fick panik och skrek "vad fan är det här!". Jag svarade "Alltså, hade det varit mycket på så hade jag ju slängt den men nu var det bara litegrann". Det tog ett tag innan han förstod att det var ett prank hehe... Det blev så lyckat! Jag är den som prankar mest i familjen.

I helgen så kom det två gulliga tjejer och sålde majblomman. Jag berättade för barnen vad det handlade om och då ville de köpa ett varsitt klistermärke för veckopengen. Jag märkte hur stolta Sally och Gillis kände sig när de satte upp lapparna på kylen. Det var som att de sträckte på sig lite extra och kände att de hade gjort en god gärning.

En gång när Gillis och jag var i en kiosk så var det en tant som hade svårt att komma tillbaka till sin port för att det snöade så mycket (porten låg bredvid). Det blev dessutom ännu krångligare för hon hade en rullator. Jag sa till Gillis direkt att vi ska hjälpa henne. Vi höll på ett tag med att få både henne, rullatorn och det som hon hade köpt till porten men det gick. Det var också ett ögonblick där jag såg hur Gillis växte som person.

Till en helt annan sak. Vet ni vad som sprider en känsla av att det är mysigt hemma enligt mig? Jo, framsidan på kylen som är full med bilder på oss i familjen eller det som betyder något för oss. Vissa kanske tycker att det är fult och plottrigt men jag älskar det.

Kram.