Nyårsafton på Hooks Herrgård | Isabella Löwengrips blogg

Gott nytt år på er! Första inlägget 2024!

Vi började sista dagen på året med en långpromenad på två timmar. Att få barn att gå är lite knepigt ibland men mina tips är att man absolut inte är ärlig med tiden. Man säger inte hur länge man ska gå, om de frågar hur långt det är kvar så "vet man inte riktigt". Sedan tar man med sig något gott att äta längs vägen och framför allt: man måste välja en rolig väg att gå.

Skogen runt en sjö i Hok var nästan magisk.

Barnen pratade hela tiden om att det såg ut som Trolltider. Vi diskuterade hur stor bergatrollet hade varit för oss människor. Vi kom fram till att trollet skulle vara en meter ungefär och då kunde vi bara putta till.

Så då var det hypotetiska problemet löst, perfekt.

Vi testade mossans mjukhet. Barnen sa att mossan på Lidingö inte alls är så studsig.

På kvällen gjorde vi oss fina inför den stora kvällen.

Bättre bild på min nyårsoutfit. Klänning från & other stories, klackar från danska custommade och clutch från Bottega Veneta

Sallys vackra hår

Herrgården serverade en fem rätters-middag. En av rätterna var en soppa på jordärtskocka med tryffel och parmesan. Den ska jag försöka göra hemma, otroligt god.

Får jag skryta om mina barn innan jag går vidare? Jag fick så många DM:s på instagram från följare som såg oss där som skrev att våra barn var så väluppfostrade, även personalen sa det. Jag blev så himla glad och jag märkte hur Gillis och Sally sträckte på sig lite extra.

Jag påminde barnen igen och sa att "tänk så små saker man behöver göra för att människor ska få en positiv bild".

Vi var klara med middagen klockan 22.00 så vi höll oss vakna med att spela. Paul och jag höll på med ett parti schack i en timma och tjugo minuter så det var väl inte barnens roligaste stund men dom hittade andra spel och en gullig liten 2 åring att leka med.

Vid tolvslaget var den en man på hotellet som "ringde in" det nya året med ett vackert tal och efter det skålade alla i champagne och Paul gav mig en puss.

När jag stod där vid tolvslaget så insåg jag att det där med nyårskyssar verkligen är en mild variant av PTSD för mig. Så många gånger har man stått där som singel eller med en dejt som "plötsligt försvann för att han blev för berusad" eller hittade en annan tjej. Uh. Tänk att det fortfarande sitter i.

Barnen höll ut till halv ett men sedan gick vi och la oss. Vi somnade glada allihopa, så mysig kväll.

Efter utcheckningen idag så körde vi upp till Stockholm igen. Granen är fortfarande fin men jag har inte bestämt om den ska få vara kvar eller inte...

Kram!