Jag hade så stora ambitioner med denna söndagskväll. Handla, hinna med x antal omgångar i tvättmaskinen, söndagsplocka hemma, baka inför att en tidning kommer hit imorgon, duscha håret, laga en god middag och svara på mail. Jag hann handla, hänga upp en tvätt och göra en enkel laxpasta innan jag fick kasta in handduken. Värken i huvudet blir som värst på eftermiddagen och kvällen. 14 dagar med smärta nu och på fredag är jag i skidbacken igen. Hoppas hoppas det blir bättre. Jag känner av i nacken också, den har blivit så stel. Jag kan inget om whiplash men visst är det tillfälligt? I 34 års tid har jag varit skonad från skador men så knockade en lift mig (böjde mig ner på fel ställe alldeles för nära). Typiskt. Jaja, ska inte tjata om det mer. Söndagen var väldigt trevlig på dagen i alla fall med värktabletter i kroppen. Jag, Paul och vår kompis Marcus brunchade på Ellery. Vi fick med oss 50% av barnen. Hans äldsta stannade hemma och Sally saknade sin lillasyster. Det är inte bara vi vuxna som lider när barnen byter veckor, även halvsyskon. Usch. Men det är skönt att vi bor så nära. Veckorna är inte lika strikta. Gillis och Marcus yngsta har umgåtts i 48h. Första natten var de hos vännen och inatt sov killarna över här. Att man inte tröttnar på varandra? Fast iof, jag tröttnar ju aldrig på Sheila när vi reser ihop. Jag har aldrig funderat på tider då barnen ska vara hemma på kvällen för jag har inte hamnat i den situationen. Men i igår var killarna över hos en klasskompis på samma gata. Klockan 22.45 ville jag sova så då ringde jag hem dom. Så fort man är varm i kläderna som förälder i en fas så kommer en annan. Vad ska regeln vara på helgen för en kille som går i femman? Komma hem innan jag själv vill sova? (Om de är i grannområdet). Kram