Tack för era fina kommentarer. Det är så fint att se att det faktiskt finns nätkärlek med. Direkt imorse gick jag in på instagram och like:ade fem personer och skrev kommentarer. Det ska bli mitt mission varje dag för att sprida nätkärlek. Imorse när jag vaknade stod jag inför valet och kvalet om jag skulle åka hem efter lämning och lägga mig eller om jag skulle ta mig in till stan för att skriva på min bok. Paul har nämligen ett kontor där jag kan sitta om jag vill. Jag valde att vara i stan fram till lunch och sedan köpte jag en ny bok och åkte hem. Det är så märkligt att få från 18 timmars dagar (fullspäckade) till att kunna jobba i stan en halv dag. Att det ska ta så lång tid av återhämtning efter sjukhusvistelsen. De sa att tar minst ett år så det är bara att låta det lugnt och lyssna på kroppen. Mitt gamla jag (eller ska jag skriva normala?) hade gått banans av att vara hemma så mycket men nu älskar jag det. Jag lämnar barn, läser, äter lunch, gör något ärende, skriver på boken, hämtar barn, leker, lagat mat, ser på film med dom, nattar och sedan film med Paul. Tiden går i princip snabbare nu än när jag jobbade. Är det inte lustigt? Innan lämning idag var det en liten tjej som ville låna mina skor till föris. Sally älskar att botanisera i min garderob och prova allt som hon når upp till men istället för pumps och fluffjacka blev det overall och varma höstskor. Det var inte så populärt direkt. Men vissa strider behöver man ta trots att det är trist. Framför allt är det extra tråkigt när det är sista morgonen tillsammans innan överlämning till pappa. Nu ska jag göra lunch och sedan fila på boken. Kram.