Nästa semla! | Isabella Löwengrips blogg

Först och främst; tack för alla råd kring Sally igår. Jag läste på om sex-årsfasen och det verkar vara lilla tonåren som många av er skrev. Beställde även hem en bok som en av er tipsade om. Det betyder mycket att ni ger råd!

Imorse väntade en skrivförmiddag med min medförfattare Rebecka. Nu har vi setts varje onsdag sedan november. Vi har kommit ungefär 200 sidor och det är en hel del kvar. Det är så mycket som har hänt i mitt 30-åriga liv. Jag skriver utkast och så läser jag upp texten, vi diskuterar den och så gör hon om det till skönlitterärt så den är alltså inte skriven som en klassisk självbiografi i kronologisk ordning. Ni kommer att förstå när boken är ute. Jag är stolt över texten, det känns skönt att få ur mig allt som hänt, både bra och tuffa stunder.

Självklart med Pauls art print (posters i finare kvalité) i bakgrunden. Bilden är i storlek 100X70. alla hans motiv hittar ni här.

Efter skriveriet så mötte jag upp Stina och tog en promenad till Tösses. Vi håller ju på att testa semlor och idag testade jag en semelwrap. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här (!) men - Det blev för mycket fyllning och för lite bröd. Jag saknade bullen. Wrapen får 3/5. Grädden var toppen resten var lite trist. Hittills slår alltså Mr Cake med sina 4/5. Nästa vecka blir det Lillebrors bageri.

Hemma hos Stina, vi bor 45 minuter ifrån varandra om man går, perfekt promenad. Jag brukar alltid föna håret i ett rätt stort svall men jag har börjat att låta håret självtorka så ofta som jag kan. Jag upplever att kvalitén känns bättre. Dock blir det rätt platt så jag brukar sätta upp det med en halvtofs. Vid halv fyra hämtade jag barnen och sedan åkte vi hem och jag satte igång med middagen. jag är inne i en tacksamhetsfas nu så jag kände mig så glad när jag stod där och skivade kycklingen i mindre bitar. Jag kände mig tacksam över barnvecka, att Paul var hemma, att jag hade haft en mysig dag med min vän och att jag har ett roligt möte imorgon. Det är verkligen natt och dag tankemässigt jämfört med ett år sedan. Att bli tacksam för det lilla i livet är verkligen snabbaste vägen till lycka. Jag upprepar mig säkert när jag skriver det men det är mitt livs bästa råd. Börja med göra en tacksamhetslista i huvudet varje dag, det är en bra start.

Kram!