Mot alla odds | Isabella Löwengrips blogg

Idag vaknade jag upp utan ångest. Det var inte alls lika tungt att börja dagen. Antagligen beror det på medicinen och jag är så tacksam över det. Men jag ska verkligen inte ropa hej än, jag vet hur lång processen är till att må bra. Och när man väl mår bra så måste man kämpa med dippar ändå. Helt bra blir man (jag) aldrig. Men imorse var det lättare. Och tur var det för jag skulle spela in ett podcast som heter Mot Alla Odds. Poddintervjuaren heter Deqa Abukar. Att medverka i en podd tar mycket på energin, mer än en vanlig intervju för allt spelas ju in. Det gäller att vara snabb i svaren och tänka på vad konsekvenserna blir av allt jag säger. Allt jag säger finns kvar, för alltid. Deqa berättade att hon inte hade gjort så många intervjuer innan mig, då berömde jag henne och sa att hon var bland de bästa poddintervjuare jag har träffat. Hennes podd kommer bli stor!

Jag körde svart kostym, svart polo och ballerinas idag.

Dagen fortsatte med ett långt lunchmöte på mitt favoritställe Hillenberg. Dom har en falafel-sallad där som är magisk. De börjar komma in en del samarbeten nu (det har varit lite dött under Coronan) och jag är så van att ha anställda som hjälper mig med det. En assistent som tar emot förfrågan alternativt min försäljningschef som har sålt in kunden. Sedan bollas det över till en kampanjansvarig som syr ihop affären med rätt innehåll etc. Därefter bokar min assistent mig in på ett ställe tex ett hotell där allt ska spelas in. Fotograf, make up artist och stylist kommer dit. Sedan får jag hjälp att lägga upp allt på instagram med rätt texter. Puh.

Gissa hur många vi är nu som sköter alla samarbeten och kanaler? Bara jag! Och så får jag hjälp med fotografering av Paul. Kvalitén blir kanske inte detsamma som när jag hade ett helt team bakom mig men det duger. Jag sparar in så mycket pengar. Jag har haft en assistent sedan jag var 16 år så det är lite ovant... Vi får se om jag kommer behöva en assistent i framtiden men än så länge går det bra.

Jag såg denna skylt idag och blev varm i kroppen. Jag tänker direkt på vardagsstunder med barnen. När vi spelar spel eller bakar. De är dom minnena som väger tyngst när jag tittar tillbaka. Jag har blivit bättre på att njuta av "små saker" i vardagen och bättre kan jag bli.

Hoppas att ni har haft en fin dag. Kram.