Nu är jag hemma från Åre, Paul är kvar tills på fredag. Detta är första gången vi är ifrån varandra på åtta månader. Eller vi har sovit ifrån varandra två nätter men thats it. Han ska ju ställa ut så han behövde vara kvar. Jag är en sån där person som inte behöver ringa mer än ett god natt, vi får se vilken typ av person Paul är. På flyget läste jag igenom delar av min bok och antecknade ner några idéer. När jag kom hem till ett tomt hus fick jag världens längtan efter barnen. Tur att dom kommer imorgon. Jag åkte därefter och storhandlade så nu är vi redo för veckan. Jag har båda barnen hemma imorgon, Sallys förskola har stängt på grund av Covid och Gillis opererade bort halsmandlarna förra veckan så han är hemma några dagar till. En gammal bild på mig och barnen. Jag har egentligen svårt att se på bilder från mitt och Odds hus, det väcker så mycket minnen från skilsmässan. Tänk att det har gått fyra år i mars, Sally hade inte ens fyllt två år när vi separerade. Vi valde att gå ut med det i maj har jag för mig. När Odd flyttade anställde jag Ida som jobbade hemma hos mig 12 timmar varje dag varannan vecka. Hon kom vid sju och gick sju på kvällen. Jag är så tacksam att hon fanns i mitt liv då (och hon skulle stanna i tre år till i familjen). Nog med memory Lane, imorgon gästar jag Efter Tio med Sheila, jag tror att det är klockan 10.15. Kram.