Mina triggers | Isabella Löwengrips blogg

Jag var en tickande bomb igår. Jag kände det redan på morgonen, illamående och svårt att fokusera. Lite irritation. Jag hade egentligen inte velat lämna sängen alls utan bara ligga och gråta men så tänkte jag att jag ändå måste försöka. Sedan gick dagen, första mötet gick bra men var helt slut efter så att jag svettades. Andra mötet kunde jag inte koncentrera mig på utan vill helst bara gå hem till sängen trots att det var väldigt trevligt. Därefter hade jag ett träningspass som jag trodde skulle få mig att må bra men jag fick hålla tillbaka tårarna under hela timman. På väg hem brister det, Paul får ta över bilen och åka och lämna mig hemma och då kommer världens panikångestattack. Jag lät den inte eskalera ordentligt utan tog min ångestmedicin och gick och la mig. Jag har efter det sovit till 05.

Jag vet vad mina triggers är. Det är ångest flera dagar i rad, lite sömn, alkohol, mycket folk. Och allt det här hade mixats dagen innan. Ett glas på en uteservering, mer alkohol hos min vän, ångest på det och så lite sömn. Smash. Nu vaknar jag som vanligt upp efterklok .. "just det, såhär skulle jag ju inte gjort". Men någonstans så måste jag ju pröva. Ikväll ska vi iväg på middag och jag vill inte ställa in. Min plan är mycket sömn innan, utomhusaktivitet, lugn restaurang där jag inte sitter på första parkett som på en uteservering (känner mig iakttagen) samt ingen alkohol. Då ska jag nog klara det för jag vägrar låta min ångest bestämma över mig.

Är det någon som känner igen sig?

Nu ska jag sätta mig och fortsätta skriva, sedan ska jag serva Paul med god frukost som tack för fint stöd igår. Han låg och klappade på mitt huvud tills tabletten hade kickat in och jag hade somnat. Vad skönt det är att inte behöva vara själv med min ångest. Det gör skillnad att känna att man har någon att falla emot.