Jag åt lunch med min pappa idag på Tennstopet. Det och Wasahof är de ställena vi har ätit på flest gånger tillsammans. Pappa har bott så länge vid Vasaparken så det var blivit så. Men jag gillar restauranger i "gammal anda" med husmanskost, jag är så trött på Asien fusion. Jag är så himla stolt över min pappa. Han har varit nykter i över två år och jag vet hur mycket han har kämpat. Idag lägger han mycket tid på att hjälpa andra som har varit i samma station också. Alkoholism är ju en sjukdom och ibland när jag hör honom berätta så kan jag relatera till ätstörningen. Just delen med att man inte vill inse problemet. "Allt är ju bra". Vet man inte om att man är sjuk är det omöjligt att bli frisk. Vi har fått en helt annan relation under den här tiden och pappa är en fantastisk morfar. Sorry för en tallrik som inte ser så aptitlig ut hehe... Jag har inte ätit denna rätt på hundra år eftersom jag inte är så förtjust i kött av denna konsistens men jag tänkte "äh jag provar". Första tuggan av köttet var gott men sedan blir jag liksom medveten att jag äter kött och då blir det svårare. Råbiff å andra sidan går bättre mentalt. Verkligen ingen logik för fem öre. Men pommes och bea var ljuvligt. Gick förbi detta blomsterstånd på vägen hem, så vackra. Nu väntar middag med våra vänner! Kram.