Middag på Gorlomi i Aten | Isabella Löwengrips blogg

Vi är i Aten! Och wow vilket maxat dygn vi har haft. Vi klev av katamaranen 19.00 igår och 19.50 var vi på hotellet. 20.15 gick vår taxi så herregud vad vi stressade. Vi alla behövde byta om, jag ville sminka mig och fixa till håret. Paul behövde duscha och steama en skjorta. Men vi hann!

Från att vara seglelbåts-ofixad till en festlook på 18 minuter! BB cream, concealer, puder, rouge, eyeliner, mascara, läppglans och locka till topparna med en plattång. Dessvärre saknade jag festliga smycken, det var inget jag packade ner till båten direkt. Men det fick duga ändå. Igår upplevde jag något som var goals tidigare: att bara kunna slänga på mig en klänning med öppen rygg och slippa tänka på bh.

Middag på Gorlomi, en otrolig matupplevelse i Aten.

Jag lärde känna Katerina i somras, den vackra kvinnan i vitt. Hon är ifrån Aten och jobbar som advokat. Barnen var med och under middagen sa Sally "mamma, hon är det vackraste tjejen jag någonsin sett". Gulligt.

Anne som sitter bredvid mig är svensk och gift med en grekisk man. Martha jobbar med Ann. Underbara kvinnor. Paul var den enda mannen och Sally och Gillis var de enda barnen.

Jag klurade på hur jag skulle göra med barnen för middagarna i Grekland är så sena - och långa . Jag gjorde en deal att Sally och Gillis behövde vara med och konversera tills att desserten var uppäten (så gott de kunde, för dialogen var på engelska). Sedan fick de använda mobilerna. Förrätterna kom in 21.20 och vid 23.00 var efterrätten uppäten... Då fick mobilerna komma upp.

Barnen ansträngde sig verkligen till sitt yttersta men efter ett tag märkte jag att de led av tristess inombords. Men de höll sig. 23.30 sov de på stolarna. Vi lämnade restaurangen 00.00.

Det är sällan det blir så långa och sena vuxenmiddagar utan varken ritpapper eller skärm men det gick bra. Sally och Gillis var till och med stolta att de grejade det. Först hade jag tänkt att muta de men Paul sa att man som barn ska kunna klara sånt ibland. Han har rätt men jag förstår ju hur trist det är.

Idag har vi haft så roligt i Aten, men jag berättar om det imorgon! Då flyger vi dessutom hem.

Kram