Mat och träning! | Isabella Löwengrips blogg

Igår gjorde jag bondomelett till lunch, så himla gott. Vi hade kokt potatis över så jag stekte potatisen i mycket olja och hade havssalt på. Jag blandade fyra ägg med lite mjölk och så hällde jag i det i stekpannan. Det ser kanske inte så gott ut men det var det!

Familjens standardsallad som vi äter jämt är spenat, tomat, rödlök och fetaost. Den passar till nästan allt.

Jag har fortsatt mitt springande fast på bandet idag. Tänker att det kan gå 1-2 dagar i mellan. Jag kommer verkligen upp i fart och det är så roligt. Det är en underbar känsla att liksom få springa allt man har den sista kilometern. Som ett barn - bara gasa på. Jag blir nästan lycklig av den känslan. Som ett rus som sprider sig i kroppen.

Jag fick en fråga om hur jag tänker med träningen och min friskskrivning från ätstörningen. Och jag fick även en fråga kring hur det känns när jag tex beställer in en morotskaka - Om jag direkt känner att jag blir stressad över att den ska ta slut eller vilja köpa en till och ta med i smyg (sånt som jag kunde göra förut..).

Fråga ett. Jag svarade på det tidigare men för mig har träningen alltid varit frånkopplad maten. Många som går hos Mandometer får inte träna under behandlingen men jag har aldrig haft den regeln. För mig är det tvärtom, när jag tränar blir jag hungrig på ett väldigt tydligt och hälsosamt sätt. Min kropp vill äta mer vilket jag ska göra när man har tränat men jag inte heller något sug på att överäta. Allt blir liksom lagom av sig själv.

Det är när jag inte har tränat som maten oftast har blivit fel. Det är svårt att känna av hunger när jag har varit still och då har jag ätit jättemycket så allt har liksom blivit dåligt.

Jag tänker inte "Åh nu kan jag passa på att överäta eftersom jag har tränat" Eller tvärtom "Nu har jag tränat så jag vill inte förstöra det jag har förbränt". Jag tänker mer på att kroppen är en maskin: "jaha nu tränade jag = dags att lägga till ett extra mellanmål eller ta mer när jag äter middag". Inga konstigheter.

Gällande morotskakan så blir jag inte hetsig kring bakverk eller en chokladkaka längre. För jag vet att jag alltid kan äta av det mer i livet. Redan imorgon om jag känner för det. Jag behöver inte "passa på där och då för sedan är det slut". Då blir det inte överätning.

För mig är det ett bra tankesätt!