Dag nummer två i Höga Kusten! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara Mannaminne. Där började vi vår eftermiddag. Det är en samlingsplats för en massa konst, med väldigt många små hus med olika utställningar i. Skaparen av detta häftiga område hette Anders Åberg och jag hade verkligen velat träffa honom. Antaligen lite galen och helt fantastisk. Det var lite Skansen-känsla över allt på något sätt, minus djuren. Som sagt en massa olika små hus från olika länder Det var mycket humor Handgjorda skulpturer, installationer blandat med fotokonst. Vi hittade en norsk kyrka där Sally och jag gifte oss. Dockor inspirerat av Scrooge av Charles Dickens. Hur som helst, det fanns en massa saker att se, stort stridsflygplan på marken, en riktig gammal tunnebanevagn på gräset, gamla bilar (som Paul hade haft som barn he he) och mycket mer. Det är helt omöjligt att få med allt på bild. Mannaminne var lika roligt för Gillis och Sally. Det är en perfekt inkörsport till att börja gilla konst som barn. Efteråt körde vi till vackra Bönhamn. Klockan var runt 17.00 så vi åt en glass. Jag köpte en glassbåt vilket verkligen gav mig flashbacks från när jag var 4-5 år och min pappa körde glassbil för att dryga ut kassan när han läste juridik (pappa var 22 år när han fick mig). Det var inte speciellt varmt i havet när vi skulle bada från klipporna bredvid, kanske 16 grader i vattnet men det stoppade inte oss. Kvällssolen sken och det var varmt i luften. Vi bytte om till badkläder och sedan hoppade vi. Jag och barnen var i havet kanske fem minuter men Paul träningssimmade i säkert 20 minuter. Burr! Vi lämnade klipporna vid sju på kvällen och vi körde vi tillbaka till Norrfällsviken. Vi åt pizza på Norrfällsvikens restaurang Kompassen. Sociala Sally blev kompis med en pigg 82 årig gubbe så imorgon ska vi hem till honom och fika. Han var nybliven änkling så det känns som att han vill ha lite sällskap. Han verkade vara otroligt snäll och framför allt rolig. Han vann barnens hjärta direkt - Så det ska bli kul! En av er bloggläsare tipsade mig om grönkålspizzan med chèvre, och tack för det för den var otroligt god. Nu sitter jag och skriver och utanför fönstret ser jag Paul som visar barnen hur man fotograferar. Jag blir så rörd av att se det. Tänk vilken fantastisk bonuspappa som dom fick. Bättre kunde det inte bli. Tack livet. Vi hörs imorgon! Kram.