Det blir tjatigt att prata om mitt mående hela tiden, jag ber om ursäkt för deppiga perioder men det kommer att bli bättre när jag har antidepressiva under en tid. Det är dock så svårt att låtsas vara glad här på bloggen. När jag möter människor på stan som jag känner är det bara att le men när jag väl ska skriva så är det svårt att ljuga. Det har i alla fall varit en tung dag idag. Jag gick upp vid sju för att ha en produktiv dag men så kom ångesten så det var bara att gå och lägga mig igen. Vid klockan ett så kämpade jag mig ut för att få lite dagsljus. Jag bestämde mig för att åka in till stan och äta lunch. Paul och jag åt en jättegod sallad med kyckling och råris. Sedan gick vi Djurgården runt, det tog två timmar. Man mår bättre efter en promenad, jag får aldrig glömma det. Det är en annan sak som tynger mig som jag inte orkat berätta om. Men min mormor dog för ett tag sedan och det är begravning på fredag. Jag var och besökte henne med barnen för ett tag sedan och då märkte jag att hon var väldigt dålig. Vi stod inte jätte nära varandra och mitt dåliga samvete för att jag inte ringde henne mer äter upp mig. Jag hoppas att hon får vila i frid och att hon kom till en bra plats. Nu har både farmor, farfar, morfar och mormor gått bort. Livet går så fort. Vi hörs imorgon. Kram.