Måndag på Lidingö | Isabella Löwengrips blogg

Måndagen började med att Paul och jag sov ut till nio. Vi båda är ju egna företagare så vi har egentligen inga kontor att gå till eller något krav från något håll. Pauls fotografi sker ju bäst utomlands (vattenbilderna) och jag skriver mest så vi båda är hemma mycket. Vi kom på häromdagen när vi firade sju månader att vi endast har varit ifrån varandra två dygn sedan vi blev tillsammans. Det bästa med Paul är hans påhittighet, energi och glädje. Det händer saker runt honom hela tiden. Jag är nog likadan så vi passar bra ihop tempomässigt.

Paul gör alltid sin bananomlett till frukost och jag äter...

.. Havregrynsgröt. Bananomletten blev en succé viralt när jag la ut receptet (mosa banan med ägg och rör runt i stekpannan). Det kanske låter konstigt men det är supergott.

Efter frukosten gick vi ut på en långpromenad här på ön. Det är fantastiskt att få klä sig varmt och höra knarret av snön under skorna.

Paul bär alltid sin kamera med sig. Ibland får jag också hamna på bild:

Men jag avskyr det faktiskt. Jag vet att det är svårt att förstå eftersom det princip är mitt jobb men jag har alltid hatat att vara med på bild. Jag hade så snea tänder när jag var yngre samt akne så det satte liksom spår. På tal om akne så började jag med min Jazmine igen, p -pillerna efter att ha haft ett uppehåll sedan i somras. Planen var att använda Natural Cycles men all min acne kom tillbaka så det var bara att börja knapra igen. Om jag vill bli gravid så måste jag såklart tillslut sluta med dom och då kommer all acne tillbaka. Jag måste fråga min läkare om det finns något som jag kan göra istället.

Halv fyra hämtade Paul och jag barnen. Kidsen blir så glada när Paul är med. När vi kom hem så lekte Paul med Gillis och jag med Sally, det är så skönt att kunna dela upp när barnen vill olika saker. Sally pysslade först och sedan lektes det frisör. När klockan närmade sig halv sex kokades det potatis som blev till potatismos och torskpanetter stekes på (jag älskar de från Coop), så enkelt och gott.

När jag skulle ställa in allt i diskmaskinen insåg jag att vår diskmaskin var trasig. Suck. Jag tänkte precis skriva att alltid är det något men det låter så negativt. Jag får istället tänka att vardagen är ju så, upp och ner. Just nu är livet väldigt mycket upp så det är jag tacksam över. Jag känner mig harmonisk och stark. Det är en fin känsla. Imorgon väntar podd med Sheila efter två veckors uppehåll. Det ser jag fram emot.

Vi hörs imorgon!