Gud, imorgon är det första oktober. Redan. Min höst ser inte alls ut som jag hade trott. Jag trodde att jag skulle befinna mig i NYC halva månaderna och ha fullt fokus internationellt. Istället väntar jag på visum, allt tar längre tid men under tiden har jag fått möjlighet till ett enormt förvärv. Jag vet inte än om affären går igenom helt men jag måste göra ett försök i alla fall. Om affären blir av hamnar jag i ett vägskäl i livet om hur jag ska prioritera. Det känns alltid som att jag befinner mig i tvättmaskin och kastas runt. Ett varv åt ena hållet och sedan rullar det tillbaka. Fördelen med att livet alltid kastas runt är att de långsiktiga målet blir allt mer tydligt. Men vägen dit är minst sagt turbulent. Men jag antar att de extrema utmaningarna måste landa i extrema utfall förr eller senare, förhoppningvis positiva. Imorgon börjar dessutom en vardag med en kameraman runt mig. Det är ingen tv-serie utan något annat. Ni får veta mer senare. Jag har haft en mysig kväll med barnen. Vi har tittat på barnvänliga klipp om rymden och efteråt skulle barnen få rita något som de kom ihåg från klippen. Jag brukar ofta "leka" så med Sally och Gillis, då lär dom sig samtidigt. Enkelt och kul. Nu ska det strax nattas och sedan väntas kvällsjobb. Stor kram på er.