När barnen och jag hade kalasat färdigt idag så åkte vi hem, tände brasan, fixade fram den förberedda middagen och sedan har vi lekt varvat med att jag har kunnat läsa vid brasan. Barnen hamnar ju i deras egna lekbubbla efter en stund och då brukar jag passa på att läsa. Barnen var upp till halv åtta och sedan blev det nattning. Vi lyssnade länge på Pippi ihop. Nu ska jag snart ta ett bad och låta tankarna få vara. Jag känner mig fruktansvärt ledsen men tillåter mig själv att vara det. Jag saknar H mycket. Livet tillsammans med honom försvann verkligen så fort. Vi har inte haft kontakt sedan jag bröt för tre veckor och tre dagar sedan (men vem räknar?). Jag hade längtat efter lugna helger och julledigt tillsammans efter en intensiv jobbhöst. Men nu blev det inte så. Det känns väldigt ensamt och hjärtat värker massor. Men jag tar mig igenom det. Så småningom. Imorgon kommer Martina och Michaela hit på lunch. Vad hade man gjort utan sina vänner?