Idag låtsades vi att vår tisdagskväll var en lördag. Jag och barnen åt middag på Portal, åt glass på StikkiNikki och lekte i Vasaparken till klockan närmade sig åtta. Sedan hoppade vi in i bilen, körde pyjamasrace hemma, läste Pippi och sedan slocknade dom på en sekund. Innan Gillis hann somna sa han "Mamma, allt är så himla roligt hos dig". Det gjorde mig glad. Min förrätt, himmelskt gott. Till varmrätt åt jag en gratinerad zucchini med kantareller. Barnen får beställa glass på engelska Ibland låtsas jag att jag en vuxen mamma-version av Pippi. Jag gillar när vardagen är lekfull och vi kan rucka på regler. Det är viktigt att låta mina barn få känna att jag tar dom på allvar, de är med och tycker till och jag har lärt dom att man alltid kan förhandla och kompromissa om saker. Det ligger inte alltid mig i fatet men det är en bra lärdom att växa upp med. Min pappa var så mot mig. Om jag frågade något och han sa nej så sa han direkt efter. "Hallå du kan ju inte bara ge upp. Du måste ju lära dig att förhandla om du vill ha något!". OM jag gjorde.... :-) Jag insåg tidigt att man måste äga förhandlingen men också kraften i att vara tyst. Som tillexempel mitt husköp. Vid köp av något gäller det att vara den som styr. Snabbt in och lägga ett bud, med krav att huset togs bort samt ingen visning. Alltid vara den aktiva. Det vinner man på. I förhandlingar face to face finns en annan strategi som stavas tystnad. De flesta människor avskyr tystnad så många börjar pruta med sig själva bara genom att motparten är tyst. Det finns väldigt få situationer som gör mig obekväm vilket har gjort mig till en rätt bra förhandlare.