Livrädda i skogen | Isabella Löwengrips blogg

Igår blev det ett dopp! Det var kallt utomhus så jag gick ner med innetofflor (i brist på annat, jag ville inte att mina Chanelballerinas skulle bli blöta) och en stickad tröja. Solen sken så Paul och jag låg först i varsin solstol och njöt av solstrålarna. Jag doppade mig efter det men Paul simmade i en halvtimma. Burr.

Redo för bad!

Efter lunchen la jag mig i soffan för att läsa. Jag är som många av er vet, inte ett fan av deckare men nu har jag kommit in i boken och jag gillar den. Mina senaste böcker har handlat om Sverige (Herman Lindqvist), Auschwitz (Heather Morris), en dyster fransk man (Michel Houellebecq) och texter från Kristina Lugn så det kändes skönt med något "lättare". Efter denna måste det bli en feel good för att kompensera mörket så har ni ett tips, skriv gärna.

Paul och jag tog oss ut innan middagen för en promenad. Paul har alltid kameran redo om något spännande skulle dyka upp.

Vilket det gjorde... (Dock min mobilbild)

När vi gick på en grusväg dök en älg plötsligt upp framför oss. Den ser inte så stor ut på bild men den var enorm! Paul och jag hade precis pratat om snälla djur som kan skada oss människor (det var en man som blev ihjälsparkad av en Eland, ser ut som en stor antilop, på Ölands Djurpark för några veckor sedan). Så himla typiskt samtalsämne när en stor älg plötsligt stod där.

Vi var rädda för att den skulle springa emot oss så vi väntade en lång stund bakom ett träd tills den hade gått därifrån. Trodde vi. När vi väl började på gå vägen igen så såg vi plötsligt att den stod bredvid oss bakom ett träd, då blev vi så rädda att vi halvsprang åt andra hållet. Jag antar att man inte ska springa utan bara gå lugnt förbi men vi hade blivit så uppjagade av vårt samtalsämne innan...

Nästan lite pinsamt att erkänna.

När vi kom tillbaka till huset var det solnedgång, så fint! Vi åt middag och kröp ner i sängen för att se en film. Jag föreslog Cable Guy med Jim Carrey. Jag älskade den när jag var yngre men nu när jag såg den i vuxen ålder var den jättedålig. Och gud vad Jim Carrey överspelar. Jag har för mig att jag alltid har älskat hans sätt att gestikulera men nu blev det för mycket. Kanske har jag bara blivit äldre?

Imorse när jag vaknade så skrev vår podd-producent Magnus att Isabella söker Sheila var på 10e plats av de mest lyssnade poddarna i Sverige just nu. Himla roligt! Tack för att ni är inne och lyssnar.

Nu väntar lunch!

Kram.