Två timmar härifrån med flyg är det krig. Det är så svårt att ta in. Jag vaknade extra tidigt imorse och tittade till vad klockan var och då såg jag nyheten om den fruktansvärda situationen. Jag väckte Paul och tillsammans försökte vi ta in vad som hade hänt. Jag kämpade mot tårarna hela morgonen men samlade mig inför barnen. Jag tänkte att jag skulle berätta vad som hänt för barnen senare. Jag ville först veta hur skolan skulle hantera det, vad lärarna skulle säga. De är alltid pedagogiska kring känsliga ämnen. När jag träffade barnen så berättade dom om kriget så då kunde vi ha en diskussion om det. Under dagen har jag också donerat pengar till SOS barnbyar. Man får göra det man kan. Jag säger det självklara men Putin är en vidrig människa, hur kan han vilja starta ett krig i Europa som får hemska konsekvenser. Jag tror tyvärr att kriget kommer att trappas upp och bli långvarigt. De är viktigt att Sverige och alla andra länder stöttar Ukraina med vapen och mer pengar för att förbättra deras armé. Vi kommer nog få flyktingar från Ukraina och det är viktigt att Sverige hjälper till. Men det är också viktigt att Sverige förbereder vårt egna militära skydd. Vi kan komma till en punkt där Sverige och många andra länder i Europa blir inblandade. Man vet inte hur allvarligt detta blir. Jag blir ledsen för alla barn där borta som får vara med om det här. Sitta och gömma sig i en källare, eller att behöva fly. De ska inte behöva uppleva sånt här. Inte 2022. Vad är era känslor just nu?