Jobbet gick bra idag, jag använde mina sista krafter till föredraget i Falun (tack för att jag fick en fantastisk publik) men i bilen hem var jag trött. Efter det väntade 1,5 timma förhör med polisen om varje enskild händelse han besökt mig, nio gånger (plus alla de gånger han har väntat vid garaget, kontoret och gymmet). Han har fått ett kontaktsförbud nu som gäller var jag än befinner mig i sex månader. Men polisen ringde mig också nyss och sa att han blev släppt, han var frihetsberövad i ett dygn. Polisen sa att dom tror att han har förstått men att det inte finns mycket mer att göra nu. Skulle han kontakta mig ändå så kommer han bli häktad. Jag känner att Polisen har gjort det dom kunnat och att jag har fått ett bra bemötande. Samtidigt väntar en tuff tid för mig och min familj. Jag har ingen aning om han kommer tillbaka arg eller faktiskt inser att han ska sluta. Jag lever i ovissheten. Nu fortsätter en tid med skydd vilket är tråkigt. Vi kan inte ens vara utanför huset och leka, det går inte att jogga här eller hoppa in och ut i bilen på egen hand när det blivit mörkt. Allt kommer att bli bra och troligtvis tröttnar han men just nu är det kämpigt och rädslan gör fysiskt ont i min kropp.