Karantän dag 5 | Isabella Löwengrips blogg

Ah, den här dagen gick verkligen inte till något vettigt alls. Jag hade så stora planer med baka, rensa i skafferiet och bland mina skönhetsprodukter. Istället har jag legat raklång och kikat på Emily in Paris på Netflix. Jag får sååå dåligt samvete när en dag inte är produktiv. Alltså det tar liksom upp hela min hjärnverksamhet. Att jag skulle vara dålig för att jag inte gör något. Jag är en sån enorm prestationsprinsessa och måste maxa livet jämt. Jag vill alltid känna att livet är innehållsrikt. Jag avskyr att känna att dessa dagar var fem bortkastade dagar i mitt liv men jag vet inte hur jag ska tänka för att inte tänka så. Har ni några tips? Det är som att så fort något inte händer i livet blir jag deppig. Det sker nästan direkt.

(Gammal bild)

Bästa med karantäntiden har varit all tid med Paul. Vi umgås jämt och ju mer tid vi får tillsammans desto lyckligare blir jag. Tänk att man aldrig kan trötta på en person. Vi tittar på en serie nu som heter You, den handlar om en man som börjar stalka en kvinna. I en scen så vaknar kvinnan mitt i natten av att mannen ligger och stirrar på henne (dom har blivit tillsammmans). Paul utbrast att det var obehagligt "tänk att ha någon som stirrar på dig när du sover". Då kom jag på mig själv att det gör jag ju jämt med Paul. Jag är en sån där obehaglig typ. Om jag inte kan sova ligger jag ofta och tittar på honom för att jag älskar honom så mycket. Det är väl inte konstigt?

Nu ska jag klura ut någon kul middag, vi har knappt något hemma så det lär bli varma smörgåsar. Vi får handla imorgon! Äntligen!

Kram.