Känslobakis - En urladdning | Isabella Löwengrips blogg

Igår blev jag så emotionell bakis att jag smågrät hela dagen - Trots att jag egentligen mådde bra. Eftersom att jag idag är 32 år och känner mig själv väl så visste jag om att det var så och då var det inte lika "farligt".

Efter en kombination av sömnbrist, medverkan i två direktsända program om tuffa ämnen, mens OCH att hänga med min familj en hel dag och kväll (något som har varit efterlängtat i livet men självklart är en spänning också) så blev det too much av känslor i kropp och hjärna när jag kom hem från TV4 på förmiddagen.

Jag trodde att jag skulle må bättre efter några timmars sömn men nix. Hela dagen småsnyftade jag och vill bara titta på film med barnen i soffan och inte lämna hemmet.

Jag är väldigt öppen med mina barn så jag berättade precis det som jag skriver till er - Att jag var med om en urladdning. Sally bakade muffins, Gillis blev gosig i soffan och Paul kom spontant med en varm vetekudde mot mensvärk. Min familj.

Idag när jag vaknade var allt som vanligt igen. Barnen skulle hem till sin pappa på förmiddagen så vi åt en långfrukost tillsammans. Något som jag har lagt märke till är att Sally har fått samma rörelsemönster som jag. Jag har alltid fått höra att jag "rör mig kvinnligt". Egentligen en jättemärklig sak att säga - Vad är det egentligen? Men genom Sally så ser jag vad andra menar. Hållning, rörelser med händer, huvudets vinkel, hur benen står. Hon måste ju spegla mig omedvetet.

Lite roligt är det,

Kram!