Jag kommenterar bilder del 2 | Isabella Löwengrips blogg

Eftersom ni gillade att jag kommenterade gamla bilder så tänkte jag göra det igen.

Jag tror att jag är 18-19 år här men jag är osäker. Detta bolag - Classified, var mitt tredje företag. Innan dess hade jag startat Blondinbella AB och Bellme AB. Jag trivdes rätt bra i livet här. Jag var fri från skolan, levde med Nils i hans lägenhet (eller om det var vår gemensamma lägenhet på Gärdet) och hade ett fint kontor på Birger Jarlsgatan. Classified ägdes delvis av Haléns och Bubbleroom och det var så roligt att få sitta med en designer som skissade fram mina ideér till verklighet.

När jag föreslog för delägarna att jag ville lägga ut alla skisser på bloggen och fråga vilka modeller och färger som mina läsare tyckte om så fick jag ett tydligt svar "Så kan man INTE göra, då vet ju konkurrenter vad vi ska släppa". Varpå jag svarade "Men vad spelar det för roll? Kunderna köper ju för att det är märket Classified. En ribbad kofta kan dom ju ändå köpa var som helst. Det viktigaste är ju att vi producerar sådant som säljer och inte hamnar på lagerhyllan".

Jag fick rätt! Och bloggläsarna fick tycka till :- )

När man har levt med en ätstörning länge så har man ofta bilder i telefonen som liksom är "goals". Under mitt senaste besök hos min behandlare så sa hon att jag ska radera alla dom bilderna. Och det ska jag. Min ätstörda hjärna skulle sagt att kroppen på bilden ovan är den snyggaste som jag har haft. Och den friska delen av hjärnan sägen "Hallå Isabella, du hade precis skiljt dig här och var enormt olycklig"

Min kropp vill inte i ett naturligt läge ligga på vikten ovan. Och ska jag det så måste jag sluta äta. Vilket alltid resulterar i hetsätning och viktuppgång. Idag har jag bestämt mig för att aldrig hamna där igen. Och jag har stor självsäkerhet att jag klarar det.

Varför jag vill lägga upp denna bild nu är för att faktiskt se en liten friskhet gro i min hjärna för när jag tittar på bilden nu så kan jag ärligt säga att "Det är inte värt det."

Många bilder från min karriär kan jag få ont i magen av att se just för att jag vet ju hur allt bakom kulisserna såg ut. Men när den här bilden togs var jag verkligen lycklig. Min bolagsgrupp (Löwengrip Invest, Löwengrip Beauty och Nordic Tech house) hade hyrt en enorm villa utanför Visby under Almedalsveckan. Jag gästade seminarier, gjorde många intervjuer och så höll vi en jättestor middag på ett hotell som blev succé. Känslan var att "livet lekte". Allt jobb var roligt och jag trivdes med alla människor runt omkring. Jag har ofta känt att det varit svårt att veta vem som vill mig väl på riktigt. Men där i vårt hyrda hus kände jag mig så trygg. Vi blev som ett tonårsgäng som hängde runt på Gotland - Precis som när jag var tonåring.

... Bara det att denna gång hade jag en livvakt och tusen uppdrag på olika scener som krävde mycket av mig. Jag gillar att utmanas live framför publik. Det var en fin tid.

Denna bild gör mig varm i hjärtat. Den symboliserar precis det liv som jag vill ge till mina barn. Det ska inte vara nannys och opersonliga hem. Sally och Gillis ska växa upp med trygghet och glädje. Jag älskar våra båtturer med Pauls båt. Jag får nämligen en chans att sätta mig i båtens soffa och ha barnen och Paul på första parkett. Den synen framför mig - Den fina relationen mellan dom gör mig så rörd.

Tack livet för detta!