Jag blir orolig | Isabella Löwengrips blogg

Imorse när vi vaknade lekte vi Joe & The Juice. Alla fick välja sin egna smoothie. Barnen körde en massa olika frukter som vi hade hemma och Paul och jag gjorde en grön smoothie med grönsaker. Gillis och Sally fick önska vad dom ville hitta på under dagen och dom valde Leos Lekland. Så roligt!

Jag älskar att leka så att hänga på ett lekland passar mig perfekt. Simhallar gillar jag inte för jag är lite vattenrädd. Jag var lite bekymrad över antalet människor inne på Leos i Bromma eftersom det är sportlov men det var rätt lugnt. Man får boka tid.

Jag vågade åka allt men inte vulkanen. Alltså själva kanan är inget problem trots min höjdrädsla, det är mer att komma upp.

Det är enormt stort (och nästan tomt), vi stannade i fyra timmar. Jag var med hela tiden och lekte. Upp och ner. Snacka om bra träningspass. Men vi hade såklart lunchpaus och fikapaus.

Det fanns en rutchkana (inte den på bilden) som är som ett stup. När jag åkte den slog jag i huvudet rejält så att det snurrade när jag ställde mig upp. Jag låg ner för att det kändes tryggare men tydligen skulle man sitta upp. Typiskt.

Ser ni Gillis? Vi grävde ner varandra. När vi kom hem så lagade jag pasta till middag sedan kom Jystina och fixade mina naglar. Hon var varit hemma hos mig varannan tisdag i flera års tid.

Jag har varit lite off från nyheterna de senaste dygnet (behövde ha en paus efter att jag läste att barn hade dött). Men nu läser jag i kapp och det börjat bli riktigt obehagligt. Sverige rustar upp vårt försvar. Jag grips av panik när mina tankar svävar iväg i mer kris-scenarion. Att Putin fortsätter gå på land efter land och även Sverige. En del av mig tänker att det är så långt bort och att det aldrig skulle ske men en annan börjar direkt tänka på var vi gör om något skulle hända här. Tänk om det är min familj som sitter och gömmer sig i källaren om några månader. Paul tycker att jag ska undvika nyheterna och försöka leva på som vanligt. Han har nog rätt. Samtidigt känns det som att man blundar och låtsas som ingenting när man inte läser allt.

Allt är så svårt. Jag har skrivit upp mig hos Refugees Welcome Stockholm att jag kan hjälpa till med olika saker när det behövs. Jag hjälpte till i ett flyktingboende när det var som värst för några år sedan. Här hittar ni till sidan . Jag önskar att jag var en stabil trygg person här i bloggen men just nu är jag bara orolig.

Kanske lägger det sig snart. Hur mår ni?

Kram.