Jag är inte längre hela världen | Isabella Löwengrips blogg

Igår, innan barnen kom hem så la jag upp några nya plagg på varsin säng. Vi hade beställt lite höstnytt som nu hade kommit med posten.

Jag handlar mest från Zara till barnen, vissa basplagg/trosor/strumpor etc från H&M. Sally är ingen tjej som vill klä sig gulligt utan lite tuffare, eller det är egentligen fel ord. Inte tufft som att vilja ha svart eller skinnjacka utan mer olika t-shirtar, utsvängda byxor och mixa så att det blir hennes egna stil. Idag blev det dock benvita strumpbyxor, svart kjol och benvit tunnstickad tröja (jag fick bestämma) men annars är det outfits som jag tror i henens värld uppfattas som mer "tonår". Oavsett så är Zara perfekt för henne. Plaggen är lite mer "kul".

Gillis hade en fas där han bara skulle ha svart, jättekonstigt. Han måste varit typ 5-6 år? Men idag får jag ha mer inverkan. Jag gillar som alltid, jordnära färger.

Paul och jag går nästan alltid tillsammans och hämtar och lämnar barnen. Det är en promenad på prick 15 minuter vilket är perfekt. Barnen brukar ibland gnälla över att dom vill åka bil till skolan (2 minuter) men jag tror att är bra att få lite frisk luft innan skoldagen startar. Jag känner ju själv att jag blir piggare i huvudet direkt.

Vi är så glada över att dom är här! Jag vet att alla föräldrar tjatar om samma sak, men herregud vad stora dom har blivit. Gillis är snart nio år och lång som en stånk. Både Gillis pappa och min pappa och lillebror är ju närmare 1,90 så han har redan dragit ifrån sina vänner. Barnen har ett annat liv idag med ett eget socialt nätverk. Egna relationer och samtal som vi föräldrar aldrig får höra. Det är så konstigt att jag som mamma inte är hela deras värld längre.

Inatt var jag så töntig, Gillis sov med mig och Paul. Och mitt i natten kunde jag inte somna om så då gick jag och la mig hos Sally. Jag fick typ panik över att hon en dag inte kommer vilja sova med mig. Så där låg jag och höll om henne och tänkte tillbaka på när hon var nyfödd/bebis och vi samsov flera månader själva bara hon och jag. Jag kommer aldrig glömma den fina tiden. Med Gillis hade vi en konstig regel med att han skulle sova i egen säng tidigt, varför sov jag inte bara med honom tätt in till mig under första året? Jag hade ju sovit betydligt bättre. Jaja, man lär sig med tvåan.

Kram.