Odd och barnen väntade vid terminalen när jag landade. Sally sprang in i min famn och skrek mamma. Mitt hjärta tog sig ett skutt, älskade dotter. Odd körde hem oss till mig, barnen vinkade hejdå och sedan landade vi här hemma. Vi gjorde middag, åt efterrätten på altanen och läste böcker i soffgruppen ute. En väldigt mysig kväll. Det kändes som att barnen hade vuxit under min vecka ifrån dom. Gillis kändes längre och Sallys vokabulär hade ökat. Sally är en miniversion av mig. Bestämd och målmedveten. Ikväll sa hon att hon var klar med sina nappar. Är du säker frågade jag, och Sally svarade "Ja, men då vill jag att vi köper tårta imorgon om jag klarar det". Hon har blivit inspirerad av boken Eddies nappar. Så, denna tre-åring fick sin vilja igenom. Hon somnade utan napp efter att ha kämpat lite med sig själv. Gillis var stöttande när hon höll på att ge upp och sa "Sally, tänk på om du vill ha en jordgubbstårta eller kanske choklad? Du får välja precis vad du vill". Imorgon blir det alltså tårta! Heja Sally! Jag har saknat mitt hem, så fint. Nu väntar faktiskt jobb från köksbordet med en kopp te. Jag avslöjade ju i Almedalen att jag har ett nytt bolag på gång med en duktig norrman. Kul!