Ingen åldersnoja | Isabella Löwengrips blogg

Idag började jag dagen med att hämta barnen hos Odd. Jag hade tagit ledigt för dom på förmiddagen för att åka till Södertälje och fixa pass (inga tider i Stockholm som fungerar inför höstlovet). Barnen tyckte att det var så spännande att få gå in i polishuset. De ställde tusen frågor till personalen när vi kom fram till luckan. Sally log på varje bild så vi fick ta om. Hennes svar var "Men mamma, jag är ju glad då är det svårt att se sur ut". Vi lyckades få till en halvneutral bild tillslut. När man är sju år så får man skriva sitt namn på passet och Gillis fick prestationsångest, han ville skriva sitt namn perfekt. Jag sa att han kunde skriva hur som helst men han tog uppgiften på stort allvar. Det blev en väldigt tjusig namnteckning.

Vi åt en snabb lunch innan jag lämnade tillbaka dom till skolan. Det är alltid lika jobbigt att säga hejdå. Men det är de som är så bra med egna mobiltelefoner, vi ringer, skickar bilder och messar mycket. Det blir också många ljudfiler mellan varandra. Det är något som jag aldrig skickar till någon annan, vuxna verkar inte göra så?

Dagens outfit.

När barnen var lämnade åkte jag hem och vilade. Jag sov så dåligt inatt så jag behövde en powernap. Om jag inte får tillräckligt med sömn så blir jag alltid ledsen, det slår till direkt. Jag tog tag i min mail efteråt och grejade med den tills jag skulle iväg och träna.

Det var mycket mage och kondis idag, superkul. Efter passet var jag iväg för att köpa en present till Paul. Han fyller år på fredag nästa vecka och jag på torsdagen. Jag hittade den perfekta presenten, alltid skönt när man kan pricka in något riktigt bra. Det blir ett lugnt firande nästa vecka eftersom vi har barnen. På min födelsedag ska jag ha en lunch för mina vänner och på kvällen ska Paul och jag träffa Björn, Björns son och Lovisa för att äta middag. På Paul födelsedag har vi inga planer än men jag tror att det blir en middag ute med barnen. Förra året hade jag en ENORM åldersnoja. Herregud vad hemskt det var. I år känns det betydligt lättare att fylla 31 år. Trettio-plåstret är liksom redan draget. Det enda jag har känt inför att fylla 31 år är att jag undrar vad hela mitt 30-år tog vägen, vad gjorde jag egentligen ett helt år? Men sedan kom jag på att jag skrev en bok. För mig är det så lite eftersom jag är van med ett högre tempo. Jag får helt enkelt tvinga mig själv att inse att det är lagom det med.

Nu ska jag laga middag, vi hörs imorgon!