Höga förväntningar på mig själv | Isabella Löwengrips blogg

Det är en sån enorm skillnad på egna veckor och barnveckor. På barnveckorna lägger jag mycket tid på matlagning, dukar i matrummet istället för köket, ser till att sängarna är mysigt bäddade. Vi gör en stund läxor varje dag för att slippa stressen dagen innan. Det ska pysslas och läsas med Sally, Gillis vill visa spelet i fortnite och gärna ligga och prata länge. Jag älskar allt men plötsligt sitter man vid datorn 22.30 och har inte ens börjat med det jobb jag skulle göra.

Sedan ska jag tvätta håret på det. Och med långt hår tar det tusen år.

Det blir lätt såhär när man har barnen varannan vecka. Då ska varje dag bli 10 av 10. Gärna en pillow spray med lavendel på kudden. Barnen i första hand. Paul blir dock rätt irriterad. Alltså inte att barnen ska ha det sämre utan för att han tycker att jag kan säga nej till läsning om jag har saker att göra. Men för mig är läsning viktigt. Då får jag somna med blött hår om jag inte orkar föna sen för att tiden har runnit iväg.

Sally ville möblera om sitt rum en halvtimma innan det var dags att släcka lampan. Jag är ju lite utan av yes mom så jag lät henne greja på. Sally var helt till sig när jag skulle blunda och sen öppna ögonen. Visst minns man känslan från att man själv var barn? När man själv ville möblera om på helt fel tid.

Hon skulle ha sängen mitt i rummet som på ett hotell. Kanske inte det mest praktiska i ett livet sovrum men jag sa inget. Det är ändå inte jag som ska sova där.

Efter Gillis fotbollsträning och läxläsning så blev det Fortnite. Jag har inga skärmregler hemma. Så länge man håller på med sina sporter (Gillis har fotboll alla dagar förutom lördag denna vecka), är social med oss vid middagen och hjälper till + är noga med allt skolarbete först så kan de chilla framför ett spel eller snapchatta med alla vänner. Alla måste ju få varva ner på sitt sätt.

Kram!