Hiroshima Peace Memorial Museum | Isabella Löwengrips blogg

Igår tog Paul och jag Shinkansen (snabbtåget) till Hiroshima. Det tar ungefär 1,5 timma. Jag har länge velat besöka den staden, framför allt Hiroshima Peace Memorial Museum. Vi stannade bara ett dygn för att se det och vandra runt i Fredens park och åh vad det var värt det. Jag önskar att alla besökte museet.

Det handlar om världens första atombomb som USA sprängde över staden under andra världskriget den 6:e augusti 1945 och 140 000 människor dog. Syftet? Att avsluta andra världskriget (vete tusan om det var den enda anledningen men det är mina tankar. Japan och USA hade tvistat lång tid innan andra världskriget också). Oavsett krig eller inte så släpptes en atombomb över endast civila. USA hade valt en stad med rätt antal människor och topografi så atombomben kunde få så stor spridning som möjligt.

I museet så får man följa händelsen och det visas starka bilder som fick många av oss besökare att gråta. Barn vars ansikte har smält sönder så att man inte kan känna igen personerna trots att dom lever. Mammor som är så blodiga för att huden har trillat av. Brännskador till den nivå att de dog eller plågades enormt. 140 000 individer. En stad som var bortblåst på mindre än en sekund.

Alla människor som skyndade sig dit för att hjälpa till, dog senare av strålning. Även denna död var inte så trevlig.

En del av mig ville ta bilder på det värsta men jag undvek det, jag fick inte ens upp min telefon och jag vill inte heller ha dom bilderna i telefonen. Det räcker att jag ser de framför mig, för alltid.

Lägger upp denna bild från museet.

Utanför museet ligger fredens park. Det är en enormt vacker park och det är en lugn känsla som infinner sig där man går runt där. Det finns tid och utrymme för att tänka och ägna tankar åt de drabbade.

Det finns olika monument som hedrar på olika sätt. Detta är den allmänna och så besökte vi den som var för barnen. Det ligger färska blommor vid alla och och det gör det tydligen alltid.

Körsbärsblomningen är över på de flesta ställena i Japan men just i fredens park så blommade det. Är inte det speciellt?

Vi stannade så länge att det hann bli mörkt. Såhär ser museet ut och det sträcker sig i flyglar på sidorna.

Det är så märkligt när man går runt i staden och inser att allt blev bortblåst. Endast en massiv byggnad i sten stod kvar. Eller halva av det. När strålningen hade släppt så var man snabb på att bygga upp staden igen. Arkitekturen är inte vacker tyvärr men det är träd och grönt överallt som livar upp staden, samt en massa kanaler.

Jag hade nog inte fixat att bo i staden och hela tiden bli påmind av historien. Men man kanske vänjer sig.

Efteråt promenerade vi till en restaurang som heter Lopez, de serverar Okonomiyaki som är en japansk pannkaka, vi valde med nudlar i. De görs på en teppanyaki-häll. Otroligt gott. Och skönt att få prata av sig.

Jag sa det till Paul att jag vill släpa in the big five (Putin, Trump, Xi Jinping, Kim Jong-un och Netanyahu) så kan dom få sitta där inne och se vilka katastrofer man kan skapa med ett litet klick. Hur död och plåga ser ut på en meters avstånd. De är verkligen de maktgalna männen i den här världen som orsakar all ondska.

Man kan tycka olika politiskt, fine, men man får aldrig någonsin rättfärdiga mord på civila.