Tack för alla råd om att försöka ha en normal vardag trots allt som sker. Jag träffade upp Sheila igår med alla barn och det var uppiggande. Sheila strålar alltid. Vi sågs i Vasaparken och alla våra fyra barn lekte i timmar. Vi hann klämma in en lunch bestående av korv och bröd och sedan en semla till fika. Jag kände mig glad och det vad en skön känsla som jag försökte bunkra och leva länge på. På kvällen har vi bjudit in Björn och Lovisa på middag, Björn tog med sig en lammstek som hade stått i timmar i ugnen. Den åt vi med potatisgratäng och så kladdkaka till efterrätt. Supermiddag. Min relation till mat har varit jobbig under åren och är väl fortfarande men nu är jag i en bra fas då jag njuter utan att få hjärnspöken. Jag tänkte inte på det igår utan reflekterade över det nu. Jag har egentligen aldrig haft bulimi utan mer hetsätning och självsvält i perioder som liksom växlar hela tiden. Det är därför som jag har pendlat så mycket i vikt genom åren. Det har slitit på kroppen rejält men det var inte förrän förra året som jag sökte hjälp. Jag har fått verktyg som hjälper mig i min vardag men det är svårt att ”tämja hjärnan”. Men jag gör så gott jag kan, som sagt just nu är jag i en bra fas. Kanske har det att göra med mina antidepressiva också. Jag kan berätta mer om relationen till mat en annan gång. Denna söndag har vi varit ute i en park precis som igår, men denna gång i Humlegårdsparken. Vädret är fantastiskt. Ikväll väntar en tidig söndagsmiddag hos några vänner som också har barn. Det blir trevligt. Barnen är glada över sportlov imorgon, vi har inget planerat och det känns faktiskt bara skönt. Kram.