Paul ska alltid testa att fota mig i olika miljöer. Ibland blir det jättefint som här: Men så ibland ska det spåra ut: Så osmickrande vinkel! Han låg på marken i skogen och ville att jag skulle luta mig över honom så att man såg träden bakom. Ingen höjdare direkt. Men den här blev otroligt fin: Hur som helst. Idag har vi spelat Padel och hängt vid poolen. Vi har inte ens åkt hem än för vi trivs så bra här. Men strax ska vi bila hemåt. Helgen har verkligen varit underbar. Jag rekommenderar Hooks Herrgård varmt. Och det ska tilläggas. Jag märkte inte av något spöke inatt. Dock fick Paul lägga längst ut om det skulle komma ”någon” då får den/det ta honom först... Är det någon mer än jag som tänker så? Kanske väldigt egoistiskt tänkt när jag tänker efteråt men det är för att han liksom känns manlig och trygg. Det är likadant hemma om det låter om vi ska sova. Han är alltid den som får gå upp och kika. Det skulle jag ALDRIG göra. Kram!