Hål i öronen! | Isabella Löwengrips blogg

I två års tid så har Sallys tjatat på mig om att få ta hål i ögonen. Jag har varit tydlig med att jag inte vill det, att hon är för ung. Ingen i hennes klass på Lidingö har det heller. Men idag hade jag planerat en liten överraskning. Båda barnen skulle gå och klippa sig och på salongen kunde man ta hål. När Sally var färdig med klippningen så stod hon och tittade med stora ögon på den där skylten från Blomdahls vid kassan. Hon hade då ingen aning om att två hål väntade. Plötsligt kommer frisören fram till Sally och säger "Nu får du välja örhängen där borta" . "Eh va?" frågar Sally. Och då säger jag att hon ska få ta hål i öronen. Jag har aldrig sett henne hoppa så högt i hennes liv. Hon var SÅ lycklig. Innan hålen togs så gick jag igenom skötselråden med henne och förklarade att hon inte kommer att få doppa huvudet i en pool eller hav de närmsta veckorna. Men hon ville gärna ha örhängen innan skolstarten så hon sa att det var okej att det blev så.

Hon ville att örhängena skulle se ut som mina och jag tycker att det blev väldigt fint.

Vi åt lunch i Lidingö Centrum efteråt och gjorde några ärenden. Under tiden som vi är där borta så inser jag att jag får mens. Samtidigt som jag har en vit kjol på mig. Klassisk tonårsscen som jag aldrig har varit med om i livet. Jag hinner inte hantera det och allt blir katastrof. I hela mitt vuxna liv har jag haft koll på min cykel och vetat exakt när men nu kom den helt fel utan att jag kände något. Jag ville inte göra en stor grej av det eftersom Sally frågar så mycket redan och är själv nervös för att få mens när hon är i skolan (tidiga frågor, antar att youtubers pratar mycket om det). Hur som helst så ville jag neutralisera det så jag sa något i stil med "Äh det är bara en röd fläck, vem bryr sig. Kom så går vi hem så kan jag byta om". Men egentligen höll jag på att sjunka igenom jorden när jag gick förbi på torget med en jättefläck bland alla människor. Uh.

Ja ja, jag tänker att jag agerade sund förebild till Sally (och Gillis) så det fick det väl vara värt det.

Nu väntar en sen film med barnen. Paul är som vanligt i sitt hus och grejar. Imorgon har han en potentiell hyresgäst som ska titta. Dock är det en ambassad och jag är faktiskt lite negativt inställd till det. Det låter ju tryggt och toppen men jag har läst skräckhistorier om ambassadörer som vägrar att flytta ut och så är dom skyddade på grund av politisk immunitet. Jag måste ringa mina jurister och dubbelchecka. Magkänslan är att det är en dålig idé.

Men vi får se. Kram!