Göra om och göra rätt | Isabella Löwengrips blogg

Den stora frågan är egentligen varför jag testar så mycket nya ideér och projekt. Ser man tillbaka i backspegeln hade det såklart varit klokare att lägga varenda vaken arbetstimma på Löwengrip. Tänk vad de förmodligen hade vuxit då. Att se möjligheter i allt är min stora styrka men det är också min förbannelse. Hade jag inte fungerat så hade jag aldrig startat bloggen och funderat på om det inte gick att tjäna pengar på den, jag hade aldrig någonsin hoppat av gymnasiet för att satsa på ett nykläckt bolag eller jag hade aldrig startat ett skönhetsmärke. Det är nog det som är min kärna - Att låta idélampan få lysa och få agera på den. Redan som tonåring hade jag fyllt en idébok med hundratals idéer. Jag har alltid sovit med ett block och penna vid skrivbordet och min iPhone är full av märkliga anteckningar. Hade någon läst igenom allt hade man tyckt att jag säkert var spritt språngande galen.

Att dessutom skriva ut allt jag har i huvudet jämt till en blogg som läses av massvis med människor är såklart inte heller alltid klokt. 99% av alla människor funderar, vänder och vrider, sätter igång ett projekt och kommer en bit innan man berättar om det. Jag har alltid gjort tvärtom, kastat ut allt jag har velat göra och se om det nappas på. Är kommentarerna i bloggen positiva och det trillar in mail från folk som vill vara med på tåget, fortsätter jag med projektet. Men är inte intresset så stort eller det ekonomiskt inte kommer gå ihop i slutändan så stryker jag det. Jag personligen tänker inte att klonen Gabrielle blir ett misslyckande om hon inte lanseras utan det var en idé och en förhoppning. Jag har ju flera bollar i luften samtidigt - Så många kommer inte landa. Men jag har insett att man upplever det som läsare annorlunda. Jag tappar trovärdighet och jag förstår det.

Just nu känner jag mig som en katt som har trillat från nionde våningen och gör mig redo för landning. Jag har fler liv kvar men jag måste hitta en mer strukturerad väg framåt. Jag kan inte ens räkna hur många bolag jag har startat och varit involverad i sedan jag var 16 år. Jag har tjänat miljoner och jag har förlorat miljoner. Vi har kunnat fira och gasa men vi har också fått strama åt rejält. Där vi är just nu. Saker och ting har inte gått som jag tänkt. Men jag lär mig.

Jag har fått känna på ångest den senaste tiden. En sån där ångest där väggarna plötsligt närmar sig mot mig, det blir märkligt tyst som om någon höll för öronen, allt börjar snurra långsamt åt ett håll och det blir svårare att andas. När det var som värst gick jag och la mig så tidigt som det gick på kvällen för att inte behöva möta ångesten. Jag tillät mig själv att göra så under en period men sedan är det något inombords som alltid säger till mig att "Nu räcker det. Nu kavlar vi upp ärmarna och agerar". Den kraften har alltid funnits inombords. Jag vet inte var den kommer ifrån men jag är tacksam över den.

Nu börjar en ny fas i mitt liv som entreprenör. Jag ska backa, landa och finna en ny väg framåt. Jag kommer att dela med mig av den och förhoppningsvis kunna hjälpa andra i samma sits. Fastän resan framåt är jobbig så känns det okej. Jag är tacksam över er respons och det gör att jag kommer att fortsätta sänka min gard i det här. Jag vet att jag har inspirerat många av er under åren, men nu är det ni som får mig att våga.

Tack för det.

Dags för ett nytt kapitel i livet.