Glass i stora lass | Isabella Löwengrips blogg

Idag tillbringade jag förmiddagen hemma med Paul. Det är inte mycket han kan göra själv med en arm. Han har två isklossar på axeln som måste bytas ut varannan timma så gissa vilka som var vakna inatt. Vi körde var tredje timma. Det var som att slungas tillbaka till bebistiden. Han äter morfin nu så han märker inte av smärtan så mycket vilket är bra. I en månad måste armen vara still i en mitella så jag får leka sjuksyster här hemma. Det här kanske låter fel, missförstå mig rätt nu - Men det är skönt att få pyssla om honom. Då tänker jag mindre på mig själv och mina orostankar bleknar.

Jag smet iväg under dagen för att träna. Det blev ett riktigt tufft pass med boxning. När jag kom därifrån kände jag mig lite gladare.

Över till något ytligt, det behövs just nu. Jag har ändrat form på mina naglar. Från mandelformade så har jag nu raka. På väg hem från gymmet så ringde jag Paul för att stämma av om han ville ha något och det var saft och glass som gällde. Varför blir man alltid sugen på "barnsliga" saker när man är dålig?

Jordgubbssaft..

.. Och glass. Jag blev så stressad när jag såg dessa hyllor. Jag ville stanna och lägga allt i ordning men det hade sett märkligt ut... Nu är jag i alla fall hemma och vi ska snart äta middag. Paul ville ha jordgubbe-milkshake och jag ska äta en halloumisallad. Jag saknar barnen varje gång jag går förbi deras rum. Det blir alltid en klump i magen när jag tittar in och ser deras saker. Men jag är glad för deras skulle för efter skolan idag fick de träffa sin lillasyster. Dom har varit sååå peppande och verkligen längtat efter henne. Jag sa till Gillis och Sally att dom måste dofta på hennes bebishuvud. De skulle dom göra.

Kvällen kommer att tillbringas i soffa och se serien You på Netflix, vi ska precis påbörja säsong tre och den är så bra!

Kram.