Ful i frisörstolen | Isabella Löwengrips blogg

Man känner sig aldrig så ful som hos frisören:

Jag vet inte varför det är så. Det måste vara belysningen och att håret liksom ligger slickat platt runt ansiktet.

Försökte ta en förebyggande-bild på mig själv så att jag skulle komma ihåg att jag inte såg ut som ödlan på bilden ovan. Emelie tonade mitt hår och lät det sitta extra länge i hårbotten. Jag kommer aldrig mer att bleka mitt hår, jag förstår inte varför jag har gjort det sedan tonåren när jag redan är ljus i mig själv. Sååå onödigt slit.

Tada! Jag vågar inte berätta för Emelie hur jag tar hand om håret hemma. Eller jag är extremt noga med produkter men jag tvättar alltid håret precis innan jag ska gå och lägga mig. Så jag somnar alltid med blött hår och vaknar med torrt hår och då tar jag bara i torrt värmeskydd och gör lockar med en platttång. Sedan borstar jag ut och sprayar till det. Jag tror att hårstråna bryts av lättare om man sover med blött hår. Men jag orkar helt enkelt inte föna i evigheter.

Egentligen räcker nog längden nu men jag ska testa att spara ut längre, jag vill se hur långt det kan bli. Håret längst ner är ju 5-6 år gammalt så det ska bli kul att se när hela håret är "friskt".

Min hårrutin är ganska komplicerad. Som bas har jag ett återfuktande schampo och balsam. Men var tredje tvätt så använder jag alltid detox/extremt rengörande shampoo som verkligen får bort alla produkter. Efter det använder jag inget balsam utan bara K18 som är en leave in-hårinpackning. K18 är den bästa produkten på marknaden, Ola plex kan slänga sig i väggen i jämförelse. När det har gått ca tre veckor efter frisörbesöket så börjar jag använda silver shampoo och balsam. Så då blir rutinen: bastvätt, detox/k18 tvätt och silvertvätt. Dessutom skulle jag aldrig röra håret med värme utan värmeskydd. Förstår ni hur tung min necessär är när vi ska resa?

... Men det ger resultat.

Efter besöket så väntade två teamsmöten på vårt kontorshotell i stan. Jag tog en kvart ledigt mellan mötena för Sally skulle uppträda på Talang i skolans aula. Allt livesändes på instagram och det var så roligt att se. Jag blev sådär typiskt mammig och smågrät. Sally var så duktig! Hon och en kompis körde en dans på scen. Hon har övat väldigt mycket hemma och resultatet blev hur bra som helst.

När jag var i Sallys ålder så var jag likadan, så fort man kunde uppträda någonstans så skulle jag vara med. Mitt modigaste tillfälle i den åldern var att jag sjöng Främling på scen under vattenfestivalen i Stockholm. Tur att man passade på då för idag har jag INGEN sångröst. Jag kan vakna ibland av en mardröm att jag måste sjunga inför folk. Men den mardrömmen är rätt vanlig har jag läst.

Nu ska jag kika på Gillis parkour. Det är så kul att titta på!

Kram.