Från kängor till avsmakningsmeny | Isabella Löwengrips blogg

Vi valde att inte ställa klockan imorse vilket resulterade i att vi vaknade halv elva. Vi behövde sova men det blir ändå en stress inombords att dagen bara rinner iväg. Efter frukosten tog vi på oss kängor och varma kläder för att ta en långpromenad. Vi gick totalt i 2,5 timma men vi gjorde ett lunchstopp längs vägen.

Paul halkade en gång idag för att det var så halt. Vi blev först nojiga över hans axel men det gick bra. För nästan prick ett år sedan så halkade Paul på exakt samma underlag och bröt axeln. Paul skulle vara sådär töntigt "matcho" efteråt och sa att det var lugnt men jag fick iväg honom till röntgen dagen efter fallet och då visade det sig att den var bruten och det blev en operation 48 timmar senare.

Hur kan man inte tycka att det gör ont? Jag hade skrikit mig hes om min axel var bruten. När jag hämtade honom efter operationen så ville han inte heller ta några värktabletter dagarna efter "för att det inte behövdes". Jag undrar om han faktiskt inte kände så mycket smärta på riktigt eller om han la en stolthet i att inte känna efter och även skippa all smärtstillande? Män....

När jag skulle föda barn så skrev jag i mina förlossningsbrev att jag ville ha all bedövning som sjukvården kunde erbjuda. Perfekt!

Sötpotatis och morotssoppa. Egentligen äter man ju soppa för att få äta brödet bredvid med smör. Är det inte så?

På kvällen skjutsade Paul in mig till restaurang Kasai för jag skulle äta middag där med Stina. Han tycker inte om att jag tar taxi vilket är väldigt gulligt av honom. Kommer ni ihåg att jag skrev om kärlekens språk? Det där är ett typexempel på att ge kärlek med tjänster.

Jag uppskattar det jättemycket.

Stina och jag åt en avsmakningsmeny som var fantastiskt god. Vid 22.00 blev vi båda trötta och checkade ut för kvällen. Det är underbart med kvällströtta vänner. Jag ska strax gå och lägga mig men jag ville bara säga hej innan.

Hoppas att ni har haft en fin lördag. Kram!