Fina västerås! | Isabella Löwengrips blogg

Hallå på er!

Sist vi hördes var i torsdags. Den dagen fick jag tidningen Mama där jag själv var på omslaget. Tro det eller ej, men jag avskyr faktiskt att plåtas. Jag gör det bara för jobbets skull men vid privata tillfällen flyr jag så fort någon tar fram kameran på telefonen. Jag ser min offentlighet som ett yrke och när jag kliver in i den rollen (intervjuer, möten etc) är det jobb för mig. Telefonen är också förknippad med jobb, därför lägger jag bort den så ofta jag kan. Min och Sheilas podd ger definitivt den mest naturliga sidan av mig i mina kanaler. Jag är ganska kortfattad i mina texter därför kan jag tänka mig att jag ibland kan uppfattas som hård och kall. Egentligen är jag nog bara dålig på att utrycka mig vilket är märkligt efter 15 års av bloggande...

Jag inser att jag ofta är för snabb i mitt skrivande. Det kan bli väldigt fel och mer än en gång har mina hastigt publicerade inlägg skapat ilska och elaka rubriker trots att det inte varit min mening. Jag jobbar nu på att stanna upp och vara mer eftertänksam. För att försöka undvika att hamna i dessa situationer tar jag numera en kort paus i mitt skrivande för att sedan läsa igenom mina texter en gång till innan jag lägger ut dem på min blogg. Detta är något jag önskar att jag gjort tidigare. Men gjort är gjort. Nu har jag tid och ork igen. Jag gör mitt bästa och blickar framåt.

Apropå skrivande, den 27 september fyller min blogg 15 år!

Såhär såg mitt första inlägg ut:

Inlägget ovan publicerade jag år 2005, jag var då 14 år och skulle fylla 15 år den 21 oktober... Lite bättre är jag på att skriva iaf. Lr vad tro ni?

Det är svårt att förstå att jag några månader senare (i januari), skulle bo själv innan jag flyttade in till min dåvarande pojkvän och hans mamma. Jag var ju bara just fyllda 15 år.

Oj, nu svävade jag visst iväg . Såhär blev i alla fall omslaget . Som ni ser så sitter jag på en stol ute på en äng. Jag tycker om dessa bilder för de speglar var jag landat nu. Jag njuter verkligen av naturen och känner mig för första gången i mitt liv fri och harmonisk.

Jag blev väldigt glad när jag läste intervjun som skrivits av Carin Carlgren, för den lyfter fram den person jag känner att jag är och inte den person som media ofta väljer att visa . Det blev en bra intervju tycker jag, den kändes jag. Ibland kan svaren förvrängas om journalisten har en egen agenda. Så blev det inte denna gång och det är jag väldigt tacksam för!

Mama är alltid proffsiga.

Önskar att fler journalister valde att lyfta istället för att sänka. Jag tänker att många journalister glömmer att det finns en människa bakom som blir sårad. Jag önskar att dessa journalister rannsaka sig själva, att de hade mer empati. Vänd på det, hur skulle de själva känna om de själva hängdes ut på detta sätt, offentligt?

I fredags åkte Paul och jag till Hotell Steam i Västerås. Det var ett supertrevligt ställe som vi båda stormtrivdes på. Jag var tvungen att testa sängen - Det blev en perfekt mjuklandning.

Paul ska alltid fota bilder på mig in action och då blir det såhär smickrande.

... Fast det gjorde ju ingenting för vi skulle ändå iväg till spa:et. Steam har bevarat den industriella känslan i den K-märkta fastigheten. Väldigt inspirerande miljö!

Utöver spa drack vi vin i orangeriet. Solen sken och vi hade en väldigt mysig stund. Nu har det gått drygt tre månader sedan vi träffades och vi har endast varit ifrån varandra ett dygn. Knasigt men sant.

Middag högst upp på hotellet med supergod mat! Jag gillade hotellet väldigt mycket. Hög kvalitet, genomtänkt design samt en fantastiskt trevlig personal. Jag vill även slå ett slag för Västerås i sin helhet. Vilken fin stad! Vi strosade runt längs med strandpromenaden. Vi såg många coola byggnader i olika stilar. Vi tog även en kort promenad inne i stan. Jag rekommenderar en trevlig weekend där. Vi kommer absolut åka tillbaka, barnen måste ju få pröva ett bad bredvid hotellet som heter kokpunkten.

Det var allt för denna helg. Vi hörs på torsdag!