Fem små insikter | Isabella Löwengrips blogg

Att skriva ett inlägg och berätta om mina key learnings efter några veckor in i kraschen vore inte rimligt men några saker kan ändå konstatera när jag är mitt inne i stormen som kanske kan vara till hjälp till andra som går igenom något jobbigt i livet:

1 Den jobbigaste fasen är alltid innan man tar ett beslut. Det blir oftast inte värre mentalt och det kan vara skönt att trösta sig med. Det var likadant med min skilsmässa. Tiden innan beslutet var den mest plågsamma. Sedan blir det fruktansvärt tufft och man känner sig överkörd över ett tåg men det är mest tungt fysiskt faktiskt. Mentalt är innan värre. Kom ihåg det.

2 Kriser dränerar energi. Jag har nog aldrig varit såhär trött i mitt liv. När jag har haft möjlighet har jag sovit över 12 timmar per dag. Oftast behöver jag gå upp tidigt men jag under tuffa dagar så slocknar jag redan med barnen. Det är okej, men precis som jag skrev igår så gå upp på morgonen . Vad du än gör så gå inte och lägg dig igen efter frukost. Bit ihop, klä på dig och åk in till jobbet. Hellre säcka ihop under dagen och gå hem tidigare. När man går igenom en kris får man ta dag för dag men att komma igång på morgonen är jätteviktigt.

3 Behåll rutinerna men sänk ribban. Kommer jag till gymmet en dag i veckan är det bättre än inget alls. Presterar jag halvbra där är det betydligt bättre än att inte göra något alls. Blir det rostade smörgåsar till middag är det bättre än att skippa maten för att matlusten är borta. Ett telefonsamtal med en vän är bättre än att inte ses alls när man inte orkar. Halka inte av banan. Håll dig fast på den. Hitta din rustning. Jag kommer att ha håret fönat, klackar och in i det sista. Det är mitt sätt stå stadigt i mig själv.

4 Snabbaste sättet att bli av med plötslig ångest är att gå in i den. Precis som när man föder barn. När smärtan kommer är det bara att flöda med. Då gör det mindre ont. Ångest fungerar likadant. Andas igenom det. Samt lär känna din ångest så att du vet att det är den som kommer. För mig påverkas dofterna först. Allt blir starkare och jag reagerar på lukter. Det är ett varningstecken. Fortsätter det börjar det sticka i mina fingrar. Får det eskalera ändras plötsligt ljudet. Allt runt om mig låter plötsligt som att jag är under vattnet och jag hör mitt egna hjärtslag. Istället för att få panik så låt den vara. Det försvinner efter ett tag. Och gör den inte det så gå och lägg dig och sov.

5 Det är inte mycket i slutändan som spelar någon större roll. Och det som spelar roll blir mer betydande. Det är en väldigt befriande insikt att uppleva och landa i. Livets prioriteringar kommer plötsligt i rätt ordning. Försök att vara tacksam över den positiva förändringen.

Det var listan hittills. Och den lär fyllas på under tiden. Men nu väntar event och intervjuer (Elle och Vouge) i Amsterdam. Jag är glad över att jag (nästan alltid) kan kliva in ett jobb-mode och prestera. Vi hörs senare när jag är påväg hem.

Kram