Tre av fyra syskon plus pappa gick nyss. Vi har firat farsdag tillsammans. Det har aldrig hänt förut så jag är tacksam över det. Tänk att allting började med att Paul sa något i stil med "Ska du inte höra av dig till dina föräldrar Isabella, man kan inte vara arg livet ut". Men hade pappa inte slutat med alkoholen så hade det inte gått. Jag är tacksam varje dag för att han kämpade sig frisk och blev en fantastisk morfar istället. Nu har vi hela livet framför oss. Vi bestämde att vi ska åka till Kenya på safari allihopa nästa sommar. Det ska bli väldigt roligt! Det är från min pappa som jag har ärvt min längtan efter att resa hela tiden. Bara det sista året så har pappa tagit med mina syskon till Island, bilat i USA, tågluffat till Paris och Milano och åkt skidor i alperna. Han är jämt igång... Jag är precis likadan. Det är en kul gen att ha i sitt snurriga dna. En vän till Paul och mig kom över med kantareller idag så det fick avgöra kvällens middag. Jag lagade oxfilé och kantarellpasta. Det blev jättegott och jag utmanade mig själv med att inte läsa något recept alls. Jag har aldrig gjort den rätten innan (jag har aldrig stekt en köttbit) men det gick hur bra som helst. Väldigt enkelt. Jag stekte kantarellerna för sig, stekte köttet för sig, stekte all lök och vitlök för sig och sedan blandade jag allt och kokade upp med grädde och oxfond. La i lite parmesan också. Därefter fick allt koka ihop sig. Jag köpte färsk pasta till. Till efterrätt blev det cheesecake som jag glömde att ta en bild på. Nu längtar jag så mycket efter Sally och Gillis att det gör ont i hjärtat. Men imorgon kommer dom <3 Hoppas att er helg var bra, kram.