Barnen är här! Jag är hel igen! Men jag har lärt mig att inte säga så när Paul hör för han tolkar det som att jag inte är hel när jag bara är med honom. Att det livet liksom inte är tillräckligt. Jag förstår hur han tänker men mitt svar är inget han vill höra. Hur lycklig jag än är med Paul så känner jag inte att livet är 100 % bra, eller att jag är helt lycklig - Om inte barnen är här. Är det elakt av mig att säga så? Barn som har två hem och två chokladkalendrar har fördelen med att behöva äta ikapp. Såhär börjar det se ut i vinkällaren/matskafferiet. Jag ställde även in en extra frys på andra sidan. Trots en hel del flaskor hemma (och ett hyfsat intresse) så har Paul och jag aldrig öppnat en flaska vin själva hemma - Någonsin. Det är bara när vi har gäster. Det är roligt med vin och champagne men det tråkiga är att jag mår så himla dåligt efter, jag känner av ett glas. Nu ska Gillis och jag spela mastermind. Kram!