Ett enormt tack | Isabella Löwengrips blogg

Isabella. Jag har följt din blogg sedan jag själv var 16 år gammal (Nu 33). Sedan för ett par år sedan jobbade jag som en av dina översättare (det var Simon som anställde mig) och var så stolt att jag fick chansen att jobba för en av mina idoler. Jag minns att jag blev så besviken och lite ledsen när allt skedde under kraschen eftersom att vi inte kunde arbeta med översättningen längre och ingen berättade varför.

Men jag fortsatte följa dig och nu när jag förstår hur mycket som har hänt i bakgrunden och allt med kraschen så har jag fått en så mycket större förståelse än innan.

Jag måste säga detta: du är en sådan enorm förebild och din styrka att forsätta även när det är många motgångar är så oerhört inspirerande. Du har inspirierat mig till att följa mina egna drömmar och varje gång jag är inne på bloggen och läser så blir jag fylld av en sådan glädje för hur ditt liv är nu. Du vekar vara så harmonisk och en sån närvarande mamma till barnen och det verkar som Paul har förgyllt ditt liv på ett sätt som de flesta av oss bara drömmer om.

Med det sagt så ska det bli så roligt att fortsätta följa dig livet ut och jag ville bara säga tack för att du alltid är som du är.

Jag har haft två tunga dagar med personliga utmaningar från alla håll och kanter. Därför blev jag så glad över att få läsa detta! TACK. Jag tror inte att ni läsare förstår hur mycket ni stärker mig. Jag är så tacksam över att ni finns här och stöttar, engagerar er och lägger tid på att skriva sådana saker som ovan. Jag blir rörd.

Ibland så har ni gett mig råd i livet som jag inte har lyssnat på men så går det ett tag, ibland år, och så inser jag ju att några av er hade rätt. Jag tar till mig mycket av det ni skriver och uppskattar era tips. Från djupet.

Jag tog en andningspaus med Sheila under dagen. Hon är klok som en bok. Ska man gråta ut någonstans så är Gamla stan alltid bra för mig, på detta lilla café som heter Fika & Wine var Sheila och jag dom ända som kunde svenska, resten var bara turister.

Nu ska jag kramas med barnen och Paul. Sally och Gillis ville somna i våra sängar ikväll. Det är sista natten innan de ska till deras pappa så jag ser fram emot att få ligga nära nära. Jag köpte med mig extra lussebullar hem idag så det ska dom få till frukost imorgon som en fin avslutning på vår vecka. Det blir bra.

Kram.