En stilresa 2006-2022 | Isabella Löwengrips blogg

Nu ska vi prata stilar, eller snarare hur min stil har förändrats genom åren. I stort sett har jag har klätt mig i klassiska kläder sedan tonåren men såklart med olika märkliga utsvävningar som alla tonåringar. Jag har funderat på varför min look under tonåren direkt var väldigt ordentlig och "business". Min första tanke var att jag hade flyttat in från Järfälla till en skola i Vasastan som var "fin". Men när jag tänker efter så var jag mest vuxenklädd av alla ändå . Min andra tanke var för att jag drev företag men så kommer jag ju på att bolaget startades när jag var 16 år, varför gick jag då runt i tweedkjolar, pärlörhängen, blusar och pumps i nian? Min mamma var alltid snyggt klädd men jag minns ingen tweedkjol i garderoben.

Jag kommer inte på det.

Så här såg jag ut från ettan på gymnasiet och framåt. Det var nästan alltid jeans, skjorta/blus, kavaj, klackar och en större väska (det var viktigt att den var stor). Smyckena skulle se dyra ut. Jag pluggade ju här, hade precis startat mitt första företag (blondinbella AB) och extrajobbade på min pappas juristbyrå så jag tror att jag valde en outfit som fick mig att känna mig äldre. MEN jag minns också att denna propra look var rätt vanlig för tjejer i ettan.

Suddigt men här började jag gå över till dyra märken. Acne Pistols på fötterna och ett bälte från Hermes. Pärlörhängena är kvar och jag hade adderat ett diadem. Jag kände mig supersnygg här.

Här kommer ett exempel på när det svävar ut och blir fel. Vad jag kan ha tänkt som målbild? Ryskt, dyrt? Det märkligaste är ändå skinnhandskarna. Var det kallt ute? Då hjälper väl inte handskarna om resten av outfiten ser ut sådär?

En sommarversion av den propra looken - Fast nu skulle jag se mer dyr ut. Här har jag börjat tjäna pengar så jag hade köpt en Chanel och en Omegaklocka (eller om det var en Longines, ser inte. Jag hade båda). Håret skulle också fönas lyxigt.

Håret blev längre (löshår denna gång) men bältet och stilen var densamma. Jag ser inte riktigt ut som jag?

Efter att jag hade fått barn blev det virrigt, jag visste inte hur jag ville se ut eller vara. Skulle jag försöka se yngre ut i coola kläder? Jag kände mig inte speciellt kvinnlig under denna tid utan mer bara "som en mamma". Jag hade fortfarande min bas med jeans, skjorta och så Flattered som fortfarande var nystartat. Jag klippte håret kort, jag minns att jag köpte Vans för att just få till den unga coola looken.

Här ville jag se "ledig ut på jobbet". Jag var mammaledig med Sally här men jag jobbade jämt ändå så Sally hängde på mig till kontoret på dagarna. Kläderna var ogenomtänkta och jag brydde mig inte ett dugg om materialen eller passformen.

Då ser det billigt ut.

Vi skulle skiljas Odd och jag och vikten rasade. Som ni kommer se på mina bilder så pendlar jag mycket i vikt (pga hetsätning och självsvält - Ni kan läsa mer om det i min bok). Jag mådde så dåligt här under tiden som vi gick igenom skilsmässoprocessen.

Men ...

När livet väl började om och jag blev singel så hittade jag tillbaka till en kvinnlighet som jag inte hade haft innan. Från att ha varit en tonårstjej, till en ung företagare, till en fru, till en ung mamma - Så blev jag äntligen kvinnan Isabella. Jag hade köpt ut barnens pappa ur huset, bolaget växte globalt och jag började dejta igen. På bilden är jag i London tror jag och ska strax bli upphämtad och iväg på middag.

Jag lät min feminina sida få blomma ut. Det lättsamma, glada flirtandet, kvinnliga rörelser, skratt. Jag tänkte att jag skulle vara en typisk singeltjej i en storstad i dyra kläder, vassa klackar och sippandes på en Cosmo runt om i världen. Hela min garderob byttes ut. Alla konstiga material, kläder som satt fel, märkliga mönster och för trendigt - Ut! Och istället köpte jag silke, kashmir och kläder med mer klassiska snitt, oftast i ljusa toner. Naglarna målades röda.

Eller jag fick in en stylist som skulle göra mig "coolare" där ett tag men det höll inte länge...

Tillbaka till det vackra.

Jag flög in den estniska designern Lilli Jahilo hem till mig för att pröva kläder som jag sedan köpte. Garderoben fyllde av plagg som kändes internationella. Sätt mig på vilken tjusig middag som helst runt om i världen och jag smälter in perfekt.

Jag reste enkelt och chict. Min superkraft här i världen är att jag kan gå i klackar från morgon till kväll utan problem. Mina fötter har vant sig, ibland blir det dock tvärt om - Jag får ont när det är platt.

Gick på möten i feminina businesskläder

Byggde upp en ordentlig skogarderob... Skor behöver man verkligen inte köpa dyra. Okej jag älskar dyra skor men det är ingen garanti för att skorna ska vara sköna. Några av mina skönaste skor är från Zara och Mango (så bra enkla högklackade). När jag köper dyra älskar jag Manolo Blahnik mest.

Denna look har varit min signaturlook de senaste åren, silkeskjol, stickad tröja och ett par vackra klackar. Det blir aldrig fel. Jag har svårt att se att jag skulle lämna det enkla, fina. Som jag sa i början, visst kan det bli utsvävningar då och då men jag tror faktiskt att det här är min grund i många år till.

Men vem vet :- )

Kram.