En fråga... | Isabella Löwengrips blogg

Alltid när jag är hemma så saknar jag barnen. Trots att jag har varit skild sedan 2017 så är det fortfarande jobbigt att gå förbi barnens rum och framför allt gå in om jag ska lämna tvätt eller annat. Jag försöker intyga mig själv att det är härligt med egentid varannan veckan, att det är lyxigt att få sova ut och kunna resa. Men handen på hjärtat, vad gör en egentligen lycklig? Jo tid med barnen. Då är jag hel.

Jag har en noja som någon av er med erfarenhet kanske kan svara på. Jag kan oroa mig för hur det skulle kännas om Paul och jag skulle få ett gemensamt barn i framtiden - Då skulle vi ju bara ha det barnet hemma på heltid men Sally och Gillis på halvtid. Det kommer upp så mycket blandade känslor och tankar över det. Kommer jag komma "närmare" barnet som bor här jämt? Den tanken gör mig rädd. Kommer Sally och Gillis på något sätt att känna avund/svartsjuka på nya barnet över det? Kommer det ändra familjedynamiken på ett negativt sätt? Finns det några fördelar med ett barn på heltid och de andra på deltid?

Hjälp.....

En tidigare rädsla var att gå från oss tre...

... Till fyra, men åh så bra det blev! <3