Drivkrafter | Isabella Löwengrips blogg

Idag pratade jag om vikten av att hitta rätt drivkraft. I mina tonår hade jag revansch som drivkraft. Efter år av mobbning ville jag så gärna visa att jag kunde. Revansch är en otroligt stark drivkraft och den kan man springa på i många år. Men det som hände var att jag blev utbränd som 18 åring. Det jag insåg då var att presterar man för att visa för andra, börjar man också prestera för andras skull. Och då försämras sin inre om kompass kring vad man verkligen vill göra i livet.

När man gör saker för andra blir valen ofta fel. Dels tar man på sig för mycket och det man engagerar sig i är ofta inte förenat med din riktiga passion och när det gå blir för mycket, eller för många utmaningar uppstår på vägen, blir det svårt att orka ta sig igenom dom. Det var precis det som hände mig där och då som 18 åring. Jag höll kvar i skolan bara för att andra ville det. Jag fick för mig att jag skulle visa att jag kunde göra både och. Varenda cell i kroppen ville egentligen få satsa helhjärtat på mina bolag. Det var ju där all min passion och glädje fanns.

Trots att det var en jobbig tid för mig där i tonåren, så är jag ändå tacksam över att jag kraschade så tidigt och lärde mig vikten av att prestera för min skull. Allt jag gör idag är för att jag vill göra det. Jag har noll måsten, prestige eller krav från andra. Det är en enorm mental frihetskänsla.

Vad är mina drivkrafter idag? Jag har väldigt många. Det är mycket som får mig att studsa upp ur sängen varje morgon. Jag snoozar aldrig. Häromkvällen när jag skulle gå och lägga mig med personen som jag träffar så hör jag mig själv säga, ååååh vad jag längtar efter morgondagens kaffe och komma till kontoret. Det är den känslan jag somnar med de flesta kvällarna. Men av en drivkrafterna är att få inspirera andra till egenvärde. Att våga. Att ta för sig. Att livet är för kort för att inte göra det.