Idag vaknade jag fri från karantän men med en enorm PMS. Hela dagen kändes meningslös och jag ville bara stanna i sängen och gråta. Jag vet ju att det är PMS så det är inte hela världen men det är ändå jobbigt att känna såhär varje månad. Jag har ätit antidepp för det tidigare men jag försöker tackla det utan medicin. Det brukar hålla i sig i två dagar och det är bara låta dagarna gå och vara snäll mot sig själv. Vi har i alla fall varit ute på några ärenden som behövdes göras. Kappa Max mara, jeans Twist & Tango och skor Tiger of Sweden. Paul frågade mig "vad skulle få dig att känna dig glad då?" Fika utbrast jag. Så vi gick till en café här på Lidingö och beställde raw-chokladbollar. Lite choklad gjorde susen där ett tag. Jag älskar traditionella konditorier Det är inte så lätt att stå ut med en ledsen flickvän. Jag hämtade ut några paket med nya badkläder som jag har köpt men det är ingen idé att pröva dom, jag blir så svullen innan mens så det hade bara känts jobbigt. När vi kom hem skulle Paul ut på en promenad men jag orkade inte. Jag vet att man ska gå ut och gå men jag ville hellre byta om till myskläder och titta på dokumentären om Spice Girls på SVT. Rekommenderas! Sorry för ett deppigt inlägg men det blir så ibland. Imorgon kommer nog vara likadan men det kommer kännas bättre eftersom jag har ett träningspass inbokat samt att barnen kommer. Barnen är medicin mot det mesta. Sally och Gillis ska stanna här tills att de får ett syskon hos deras pappa. Det är nära nu och de ska isolera sig så att ingen blir dålig innan förlossning, skulle Odd blir sjuk så får han ju inte följa med in under förlossningen och det är ju katastrof om det händer. Jag skulle bli helt förkrossad om jag fick föda barn själv. Jag är verkligen glad för Odds skull, det känns inte ens konstigt att han ska få barn igen utan jag är bara fylld av glädje och hoppas att allt går bra. Nu väntar Spice Girls, kram!