Coco & Carmen | Isabella Löwengrips blogg

Veckan började med att Sheila och jag spelade in vår podd Isabella söker Sheila . Det var himla roligt och avsnittet släpps på tisdag men sedan är det söndagar som gäller. Vi tänkte att det kunde vara kul att släppa två avsnitt samma vecka för att komma igång.Podden handlar om vänskap, ensamhet och livet där i mellan. Varför jag gör det här är för att låta er komma närmare mig för i text blir det en annan distans.

Sist jag poddade var det med Pingis och podden hade samma namn som vår bok Economista. Där pratade vi privatekonomi, viktigt ämne men också en jobbroll för mig. Det är därför Sheila och jag har valt att spela in hemma hos mig för att verkligen få mig ur en jobbroll, så svårt har jag med det. Jag vill direkt ställa mig på scenen som jag beskriver i min söndagsintervju för det är mycket lättare för mig än att vara privat. Jobbrollen kommer alltså mer naturligt för mig.

Sheila och jag har ett system där vi rings varje dag (eller sms:ar) och berättar vilken siffra vi är. 1-10. Tio är man euforisk och ett är livet skit. Vi har hållit på så i flera år. Jag låg på en 2:a hela podden och varför ni veta på tisdag.

Sheila är min bästa vän sedan nio år tillbaka. Hon är det närmsta jag har i livet. Många frågar hur det går ihop med känslan av ensamhet och då vill jag svara att det är inte samma sak. Att vara bästis med någon är ändå på ytan i livet, ensamheten sitter inne i själen. Olyckligheten kan ingen nå, inte ens jag själv.

Men ibland får man distrahera sig (det är väl det livet handlar om) och göra saker som är roliga. Igår träffade jag Marisol på ett glas i solen. Innan det hade jag varit och slagit ut bollar på golfbanan, jag försöker vara där så mycket som jag kan mellan lektionerna. Golfen har redan blivit en passion och jag längtar dit hela tiden. Kanske bli det en frizon för mig. På kvällen tog på mig en vit skjorta och ett par svarta jeans. Just nu har jag svårt för mycket silkeskjolar, på bild är det fine men privat påminner det för mycket om det gamla livet. Jag märker att jag försöker göra saker annorlunda bara för att berätta för min hjärna att jag har landat och kan slappna av.

Det blev champagne, killsnack (vi gick även igenom Paolo) och sedan kom Marisols två kompisar. Diplomat är verkligen ett ställe som jag kan rekommendera. Det har varit ett favorithotell i flera år och deras uteservering har alltid sol på sig.

Efter glaset blev det dags för middag och vi gick till Coco & Carmen, ingen av oss hade varit där. Det är samma ägare som hare Punk Royal men denna restaurang är mer Royal än punk. Passar mig betydligt bättre.

Kaviar, mums! Egentligen serveras det men vodka till men jag kan inte dricka ren vodka. Jag tycker att det är helt fruktansvärt. Vin, champagne, Cosmopolitan och Amaretto Sour är det jag tycker är gott. Restaurangen har en fast 5-rätters meny och alla rätter är väldigt "roliga" och speciella. Är ni i Stockholm ska ni absolut testa, det är en upplevelse. Men ta inte dit er gamla mormor utan mer kompisarna och inget bokat 08.00 dagen därpå, ett litet tips bara.

Ja ni ser... Jag var dock hemma redan nio (vi vart där sex). Jag blev så trött och längtade tillslut hem. Jag kanske har 2-3 riktiga utekvällar per år då jag trillar in 2-3 på morgonen annars är jag inte så förtjust i sena kvällar. Jag orkar inte. Förut skämdes jag att lämna sällskap men nu ursäktar jag mig bara, tar min del av notan och säger hejdå. Livet är för kort för att inte göra det man känner för.

Det var mina dagar sedan i måndags. Idag väntar golf igen med min tränare och helgen är helt oplanerad. Kanske tar jag en massage och köper nya böcker. Har ni något boktips? Inga deckare eller thrillers.

Stor kram!