Chockad över min reaktion på skjutbanan! | Isabella Löwengrips blogg

Idag var Paul och jag på ett besök hos Öster Malma som är Jägareförbundets herrgård utanför Nyköping. Tanken är ju att vi ska jägarexamen i september och det kändes skönt att få komma dit innan och se hur allt fungerar med teoriprovet och hantera vapnen. Jägareförbundet har något som heter Wild Park där man kan träffa Älg, Kronhjort, Dovhjort, olika gäss och höns med mer. Wild park är öppen för allmänheten, på slottet finns det ett mysigt sommarkafé också. Rekommenderas!

Vackra slottet

Dagen började med att vi fick mata djuren - på med handskarna och gå in med hinkarna!

Herregud vad älgar är häftiga djur, men favoriten är nog Kronhjorten. Så vacker.

Efter lunchen gick vi till skjutbanan. Jag har inte reflekterat över hur jag skulle känna över att stå där och hålla i ett vapen. Eller såhär, jag trodde nog inte att det skulle ha en sån stor effekt på mig. Efter första skottet mot en lerduva med ett hagelgevär så fick jag sån ångest. Den bara kom krypandes, ångesten satte sig på min hals och sedan kom tårarna. Jag testade igen men då blev det ännu värre.

Jag blev helt chockad över hur jag reagerade. Det var något med kraften från ett vapen som var överväldigande. Där och då tänkte jag aldrig mer.

Men jag är en sån himla tävlingsmänniska så jag kunde inte ge upp. Istället testade jag ett kulvapen med sikte på en älgposter. Varenda cell stretade emot för att trycka på knappen men det är ju helt ofarligt så jag ville inte ge upp. Jag hade ju sett fram emot det där i evigheter!

Så jag tog ett djupt andetag, siktade och sköt - i den innersta cirkeln. Totalt blev det fyra skott, två av dom träffade mitt prick på många meters avstånd. När "älgen sprang" kom jag dock lite utanför.

När jag hade klarat det bad jag att få gå tillbaka till hagelgeväret och få revansch.

Det kändes så skönt att få ta revansch över min rädsla ändå och pricka en lerduva. Efteråt på väg hem, höll jag på att somna i bilen, det var en sån himla ansträngning! Nu när det har hunnit gå några timmar känner jag mig fortfarande påverkad konstigt nog. Jag behöver nog mer tid att smälta allt. Tyvärr känner mig lite fånig som blev så påverkad av att avfyra skott. Kan någon relatera?

Teorin vill jag ta för att det är så kul att få lära sig om djur och natur men skjutbanan får jag klura på, hmmm.

Kanske är jag bara trött nu och velar av den anledningen,

Kram